mitt Stockholm
-
>Älskade Stockholm!
>Efter 8 timmars sömn i min egen säng tog jag en morgonpromenad (ok, joggade över Västerbron, men bara för den mentala uppladdningens skull) runt vattnet. Om och om igen slogs jag av känslan av kärlek till min stad och insikten att hemmakänslan mer och mer flyttar från Dalarna till huvudstaden.När jag passerade Gamla Stan bestämde jag mig för att promenera tillbaka dit efter frukosten (kanske heter lunch när klockan är 12?) och spendera några timmar där med att bara strosa omkring, reflektera över livet och njuta.Låta dagen får bli som den blir.Ha en underbar lördag mina vänner!Foto privat. Gamla Stan sett från Västerbron..
-
>Härliga onsdag!
> Min onsdag har hittills varit helt perfekt, och ännu är den inte slut på långa vägar…Till stan imorse för att först bocka av lite mindre roliga ärenden, som dessutom tog längre tid än väntat. Hade dock min bok med mig (rekommenderas!), så jag såg det som en chans att sitta still en stund medan jag väntade. Efter att det tråkiga var överstökat kände jag att jag var värd något kul, så jag gick förbi Thomas Sabo och köpte en lång silverkedja till min fina present som jag fick av lillebror för ett par veckor sen. Förmodligen onödigt dyr för att vara en ”vanlig” silverkedja, men det var jag värd.…
-
>Denna dagen, ett liv.
> Jag tror inte att jag reflekterade speciellt mycket över orden när jag var en liten Helena och farbror Melker yttrade dem i Saltkråkan… Denna dagen, ett liv. Imorse när jag promenerade hem från yogan dök de dock upp, från ingenstans fanns de plötsligt där i huvudet på mig igen efter 25 års bortavaro. Tom på tankar, som alltid efter yogan, valde min hjärna att spinna vidare på citatet… Vad menade egentligen Astrid Lindgren (du fattas mig…) när hon lade orden i munnen på farbror Melker, och hur skulle det vara att faktiskt leva efter det..? En dag, ett liv. Tänk er själva om man skulle… …vakna och födas till…