Okategoriserade
-
Kili, here I come…äntligen.
Jag har en världskarta på väggen i min lilla etta. Alla länder och städer jag har besökt är markerad med en nål, och varje gång jag får sätta dit en ny känner jag att jag har gjort en fullständigt ovärderlig investering i mig själv och mitt liv. Det finns inget som får mig att leva så mycket som när jag reser…känslan innan, planeringen, pirret på flygplatsen, resan, att få landa på okänd mark och se nya platser och få möta människor med helt andra bakgrunder och livsöden. Insupa nya miljöer, samla intryck i den mentala boxen med minnen…och inte att förglömma – uppskatta mitt hem lite extra när jag kommer tillbaka…
-
Skuggbrist och smultron
Jag och mamma planerade en tur till sommarstugan idag för att reka lite inför den kommande veckans väggmålning. Fasaden ska målas om och prognosen med idel solsken och värmebölja kommer ju att bli finfin att jobba i…(?) Självklart bestämde jag mig för att springa till stugan och därmed få in dagens träning på ett smidigt sätt. Jag älskar att springa från A till B, och eftersom jag aldrig har sprungit bilvägen dit (Vasaloppsspåret går förbi och det har jag ju redan bockat av åt motsatt håll) så såg jag fram emot att testa en ny sträcka. Jag visste att det var ungefär en och en halv mil och tänkte att det…
-
A.L.I.V.E.
Ensamheten. Osminkad. Tystnaden. Sommardoften. Andningen tung. Flugor som surrar. Ett steg till, bara ett steg till. Stenar. Blommor. En frisk vind. En gång upp, en gång ner. Lerigt. Mjölksyra. En gång till, du kan. Muskler som skriker. Du orkar. Svett som rinner. Lätt duggregn, tack. Hjärtat, kämpa! 500 höjdmeter, andra gången. Ner. Håll emot. Bromsa. Skakiga ben. Igen, sista gången. Gör det bara. Aj. Aj. Aj. Andnöd. Hjärtat på väg ut ur bröstkorgen. Kom igen, snart uppe. Utsikten. Svetten forsar. Lugnet. Djupa andetag. Siljan. Dalarna. Där mitt hjärta bor. Det är precis nu jag lever.