Alltså, den där löprundan jag planerade att ”bjuda” min kropp på…runt det där berget ni vet. Det var som tur var inte 10-11 km som jag trodde, det var ”bara” 8 men nog f*n de jobbigaste i min löparhistoria. Jag väntade till klockan 19 på kvällen för att (trodde jag) slippa den värsta värmen, men när jag drog iväg var det fortfarande runt 35 grader varmt. Lägg därtill en i stort sett helt syrelös luft och ni har förutsättningarna. Redan efter 1-2 km kände jag att det var tungt…rejält tungt. Det brukar det ju i och för sig vara för det mesta när jag springer – min kropp verkar behöva…