Browsing Category

skador

skador

>Lat torsdag

>Träningsvila idag, och istället lät jag min kära kiropraktor gå loss med nålarna på mitt onda vänsterben… Tractus, hamstrings och adduktorerna fick agera nåldynor för en stund och jag gjorde allt för att stå ut med den skummaste känslan jag har känt i benen på länge. Att ha en tunn nål 5-7 cm rätt in i kroppen är inget man är van vid direkt, men eftersom jag litar på henne till 110% lät jag henne hållas. Skönt var det väl inte direkt, men det var inte lika illa som att operera ögonen, och uppenbarligen kändes det skillnad i mina (överansträngda, smått inflammerade) spända muskler direkt, och det ska onekligen bli intressant att se hur det känns imorgon. Just nu känns det mest som vansinnig träningsvärk på punkterna där hon stack… F
Helt fantastiskt vad man kan göra med kroppen!

Vilodagen fortsätter och med vansinnigt lyckorus (berättar snart!) avrundar jag min torsdag med årets första julbord. Finaste tidningsredaktionen är sällskapet och platsen en av de vackraste i Stockholm. Kan det bli mycket bättre?

Ha en fin kväll alla!

löpning mat skador träning

>En oplanerad mil

>

Träningsplanen idag var att spendera en stund på löpbandet, men oklart hur lång. Efter att ha läst M:s inlägg om den oväntade rekordmilen imorse (jag är så stolt över dig!) blev jag dock inspirerad och kände att jag ville försöka mig på den där halvmilen under 20 minuter igen…

Sagt och gjort. Ställde in bandet på 10 km/h för att värma upp, pallade som vanligt inte ens kilometer i det (för mina ben) snigeltempot, utan drog upp det till lite mer utmanande 15 km/h. Smärtan i min lilla tractus kom dock som ett brev på posten och jag klarade av knappt 1,5 km i det tempot. Ner med farten till 14 km/h och vips så kändes det mycket bättre. La dock helt ner planen på att knäcka halvmilen i rekordfart, det var ju liksom redan förlorat och som så många gånger förr bytte jag mål mitt i träningspasset.


En mil i hyfsat tempo fick bli mitt nya fokus, och en mil i hyfsat tempo blev facit. Stängde av klockan på 44.38 och är mer än nöjd med tanke på att min första kilometer var rätt långsam…
Mindre nöjd var jag när jag hade konsulterat min kiropraktorkollega i omklädningsrummet efteråt, och hon varnade för att min smärta i benet kan vara början till löparknä. Vi misstänker en lite för hög löpardos lite för snabbt med mina nya skor….klantskalle.
Funderar faktiskt starkt på att totalt vila från löpningen fr.o.m. nu och fram till jul…inte för att det på något som helst sätt är kul, utan enbart för att jag inte vill bli skadad på riktigt. Först och främst har jag dock lovat att lägga mig på kiropraktorbänken på torsdag för att få lite nålar i benet. Great.

Löparknä eller inte. Min måndag fortsatte iallafall bra med ett litet möte inför lite kommande skoj, en kaffestund och en sen men god middag made with vad som fanns i mitt kök eftersom jag inte hann handla. Ännu en bra dag att lägga till historien – tack för det Helena!

Sov gott alla fina, I will for sure do…
Foto: Privat. Middag: tonfisk, paprika, päron, bönor, senapskesella, morot, granatäpple och färsk timjan. Mums.

el camino löpning lopp skador

>Fy FAN vad skönt!

>

Känslan jag hade i kroppen imorse har stannat hela dagen. Jag ler inombords, och inte ens spöregnet har stoppat mig från att sväva iväg och lägga planerande pussel i huvudet. Hösten kommer att bli härlig!

Efter jobbet var det dags för ett hoppfullt besök hos min fantastiska sjukgymnast Anna. Har ju vågat mig på att springa lite lätt både i lördags och igår, men har känt att det är något i vänster fot som fortfarande inte är som det ska… Det är ganska precis fyra månader sedan jag nådde Santiago efter 800 km vandring, och man tycker kanske att jag borde vara helt återställd nu, men kroppen läker uppenbarligen fortfarande…
Det konstaterades under dagens besök att min vänstra stortåled är min (enda) svaga länk när det kommer till löpningen. Anna påminde mig om en fantastisk tejpning som hon visat mig tidigare, och rekommenderade mig att använda den i kombination med mina inlägg som jag fixade i höstas.

Tejpningen from heaven…

Sagt och gjort. Jag lät tejpen sitta kvar, och redan när jag gick till bussen kände jag hur avlastad min stackars tåled kändes, och hur skönt det var att gå. Väl hemma lät jag inte spöregnet stoppa mig, jag skulle runt Kungsholmen (för första gången sedan i vintras), så var det bara.

Det var onekligen rätt tungt, men fötterna bar mig. Jag var genomblöt efter 1 kilometer, men jag plaskade leende vidare 8 kilometer till. Jag kände mig inte snabb, men viljan att springa om alla som var framför mig fanns fortfarande där…och jag kämpade mig förbi varenda en. Väl hemma på min ö såg ägaren till tobaksaffären att jag var rätt seg i benen, och hans ”nu är du snart hemma” hjälpte mig mina sista 300 meter. Det blev verkligen inget rekord, men jag är vansinnigt glad över att jag klarade 9 kilometer helt smärtfritt och att klockan faktiskt inte tickade längre än till 44,29 (04:57 min/km). Eufori.

Ok. Nästa gång ska jag ta mig tid att ta bort sminket. Och skippa jackan som vägde 2 kg efter 1 km.
Tänk om jag faktiskt kan börja springa på riktigt nu!? Ska hålla mig borta från löpningen imorgon, kanske jogga lite lätt på torsdag och sen ta mig an Running for change på lördag. Är ni fler där ute som gör mig sällskap?