Stiko Per Larsson
-
Dagen efter
Nej, jag är inte bakis. Visst blev det en sen skivreleasekväll igår och visst blev det ett par glas vin till min favoritmiddag, men jag pratar om dagen efter dagen då jag körde backintervaller med redan befintlig och väldigt påtaglig träningsvärk i rumpan. Idag är det inte direkt lindrigare att vara Helenas skinkor kan jag säga, och jag är så glad att jag redan innan hade planerat in vila idag. Vila som får ske stående, that is. Sitta är inte riktigt vad jag vill idag…inte utan ett väldigt mjukt underlag iallafall. What doesn’t kill you makes you stronger är ett slitet och kanske inte helt sant uttryck, men idag lutar…
-
69,22 km
Ja, det blev facit efter helgens lilla vandringsäventyr. Nästan 7 mil på två dagar, och det är inte utan att jag kan säga att jag kommer att sakna skogsluften och tystnaden idag när jag är tillbaka i stan igen. Det har varit två helt fantastiska dagar med många steg, två älgmöten, mycket tid för reflektion, helt fantastiska livespelningar i mina gamla dalabyar, en massa pengar till SOS Barnbyar (tack alla som var där och skramlade!) och intressanta samtal med en person som har gått helt ensam i över tre veckor…och uppenbarligen har börjat prata med sig själv i tid och otid. Been there done that, så jag klandrar honom dock…
-
Musik för en god sak.
Jaha. Först är jag borta härifrån i tre veckor, sen postar jag plötsligt två inlägg på en dag. Ur led är tiden. Det finns ju dock självklart en alldeles speciell anledning, och det är ju för att jag vill berätta varför jag ska promenera två marathonlopp i helgen när kroppen kanske egentligen behöver lite vila. Anledningen heter Stiko Per Larsson, och han är både en kär vän och en helt fantastisk artist och låtskrivare. Sedan 2007 har han på vårkanten dragit ut på en minst sagt miljövänlig turné till fots och spelat längs vägen, och det som började med en liten promenad mellan Dalarna och Stockholm iklädd folkdräkt har nu eskalerat successivt…