Stockholm Marathon
-
248 dagar kvar
Ja, idag gjorde jag det – anmälde mig till Stockholm Marathon 2013. Löparglädjen har infunnit sig rejält igen, kroppen är med på banan och när en av kunderna idag droppade att platserna till maran nästa år börjar sina vågade jag inte fundera längre. En kollega påminde mig snällt om att jag efter förra årets lopp hade tänkt att jag ”aldrig mer ska springa Stockholm Marathon” när jag var på det andra varvet och pannbenade (jo, det är ett ord numera) mig igenom Djurgården…men den tanken har jag förträngt och begravt (älska det korta smärtminnet!). Självklart ska jag stå på startlinjen när det 35:e loppet går av stapeln om 248 dagar, och jag…
-
Att se vad man vill se
Jag gillar att analysera saker och ting…att se små tecken i vardagen som jag kan få till nästan vad som helst, helt enligt mina egna förhoppningar. Drömmare – jag? Obotlig. Men jag gillar det och tänker fortsätta så länge jag har iallafall en fot på jorden. Just idag har jag ägnat en hel del tid till att analysera min kropp, och då framför allt hur den fungerar och reagerar när jag utsätter den för löpning…ni vet, den där löpningen som har gått minst sagt upp och ner sen ett år tillbaka när jag tyckte att det var rimligt att traska genom hela Spanien. Har väl haft ont i ungefär allt…
Du kanske också gillar
Att ändra sina planer (och överleva ändå)
Bussen till äventyret
Mitt fysiska 2016 i backspegeln
