Träningskontrasterna till min vardag var väldigt tydlig idag när jag skippade de dagliga Adidas-arbetskläderna, istället hoppade i mina Nikes och traskade iväg till SATS S:t Eriksbron – ganska långt ifrån min vanliga gym-miljö som jag vistas i hela veckorna. Jag hade nästan glömt hur det är att träna i en lokal proppad med människor, i ganska dålig luft (vid löpbanden var det katastofalt…) och med en lätt svettlukt osande över rummet med fria vikter. Men jag hade också glömt hur mycket jag ändå gillar det, och hur lyxigt det är att vara helt anonym när jag tränar. Inget snicksnack med kunder och kollegor – bara träning. Efter ett par kilometer…

Jag är helt digitaliserad i mitt jobb som PT. Länge skrev jag alla kunders träningsprogram för hand med penna och papper, men sedan en tid tillbaka ligger allting prydligt i Numbers i min iPad. Även om jag saknar att skriva för hand ibland så är det otroligt skönt och smidigt att ha allt på samma ställe, helst när jag flänger så mycket fram och tillbaka och leker kontor både här och där. När det kommer till min egen träning är jag dock fortfarande väldigt analog. Jag har svårt för att släpa runt på iPad:en på gymmet när jag är toksvettig om händerna och tycker inte att jag får den rätta…