löpning

Pannbensbygge

Ok. Första löprundan efter fyra dagars total Storsjöyra-dekadens, och en dags återhämtning för att ens orka leva i normalt tempo, är avklarad. Känns som att jag är i min sämsta löparform ever, helst eftersom jag dessutom har fått till löjligt få löprundor sedan maran. Kanske är i min sämsta form någonsin överhuvudtaget, jag vågar inte ens ställa mig på vågen faktiskt.

Anyway. Något pass måste bli det första, och idag hände det. Den kuperade 3,4-kilometersrundan runt elljusspåret granne med min moster blev uppstarten…i plötsligt och härligt(?) spöregn och extremt kvav luft som innehöll noll syre. Noll. Eftersom det regnade var inte musik något alternativ, så jag fick springa och lyssna på ett andetag som inte lät direkt vackert. Inte alls faktiskt.

Men…är det något jag har så är det pannben, och det verkar ju aldrig komma riktigt ur form. Efter elljusspåret sprang jag vidare mot den värsta asfaltsbacken jag vet i området, bara för att piska mig själv lite extra. Det var helt vidrigt och plötsligt fattade jag inte vad det är som är så skönt med löpningen jag egentligen älskar…jag ångrade mig både en och två (och tre) gånger längs vägen. Det kändes som att jag sprang uppför Västerbron på andra maravarvet konstant och jag ville bara hem…något jag äntligen gjorde tillslut.
Drygt 7 kilometer skrapade jag ihop och kilometertiderna blev inte så dåliga som jag kände att de var – 4.46, 4.50, 5.04, 4.49, 4.53, 4.56, 4.29…och de sista 350 metrarna gick i 4.09-tempo. Jag höll på att dö längs vägen, men jag älskar att pannbenet aldrig sviker. Aldrig.

Osminkad, sommarfräknig och jävligt envis.

Nu ska det bli riktigt gott med mosters kalops, och att det bara är 52 dagar kvar till Lidingöloppet försöker jag bara ignorera. Till imorgon iallafall, då ska jag hitta en ny stark byggsten till mitt pannben.

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply
    Träningsglädje
    2 augusti, 2011 at 17:51

    äsch. vadå dålig form?

    • Reply
      Helena
      2 augusti, 2011 at 21:59

      Alltså…jämfört med tidigare…inte jämfört med någon som helst annan person. 🙂

  • Reply
    M
    2 augusti, 2011 at 18:07

    Haha, jag håller med träningsglädje… dina km-tider får ju vilken afrikan som helst att vitna av avundsjuka 😉

  • Reply
    Ulrika
    2 augusti, 2011 at 18:30

    Den dagen jag överhuvudtaget lyckas springa EN kilometer i den farten ska jag jubla. Finns inget av dålig form i de där tiderna – löjligt. 😉

  • Reply
    Marre
    2 augusti, 2011 at 20:40

    Äsch, du är snabbt tillbaka i din bästaste form igen, det sitter ju ändå bara i huvudet. Dina kilometertider gör mig grön av avund. Fast Hulken är grön och han är stark så jag är nöjd. 🙂

  • Reply
    soffan
    2 augusti, 2011 at 21:08

    Åh fy vad jobbigt det lät. Du är tokig tös 😀 !

  • Reply
    Victoria
    2 augusti, 2011 at 23:44

    Sv: Ja, man kan säkert ha det som efterrätt också! 😉

  • Reply
    Johanna Björklunds
    3 augusti, 2011 at 09:48

    Pannben måste älskas! Och även om du beskriver rundan som jobbig blir jag sugen på att springa. You go girl!

  • Reply
    Krackelerat « Health by Helena
    3 augusti, 2011 at 18:44

    […] För det är så jag rullar… om Fortfarande yr…men lycklig.Johanna Björklunds om PannbensbyggeHelena om Less is moreLinn om Less is moreVictoria om […]

  • Leave a Reply