Okategoriserade

Tjejmilen 2012…puh.

Jag har alltid två tidsmål när jag springer lopp – en skamgräns och en drömgräns. Skamgränsen är av realistisk art och klarar jag inte den blir jag smått besviken, och drömgränsen är precis som det låter…en tid in my wildest dreams. Jag tävlar alltid bara mot mig själv och bryr mig rätt lite om vad alla andra gör, även om jag väldigt ofta imponeras av människor som når sina drömmars mål när jag vet hur mycket slit det ligger bakom.
Idag låg skamgränsen på min tid jag fick på Midnattsloppet – 46.57 – och drömgränsen på smått magiska 45 minuter blankt. Kroppens förmåga imorse kändes någonstans där emellan så jag var rätt säker på att jag inte skulle gå hem besviken, så länge inget helt oförutsett hände.

Efter att ha spenderat en stund i Plan Sveriges tält och minglat med bloggkollegor och läsare tassade jag, Anna (som krossade sitt pers idag!) och Mela mot starten. Ganska svalt (läs: kallt) i luften och lite lätt duggregn, och för mig kändes det som ett perfekt löparväder – jag gillar ju verkligen inte att springa i värme.
Trots att vi startade i första startgrupp var det trångt i början, som vanligt. Det fick bli ett par sidohopp upp på trottoarer, pareringar för att undvika vattenpölar och en del sicksack-löpning mellan löpare som sprang lite långsammare än vad jag hade bestämt mig för. Första kilometern passerade rätt snabbt, hade fullt fokus på att inte snubbla och glömde liksom att jag sprang.

Sen började loppet. Kände mig faktiskt rätt småtrött redan från andra kilometern, och jag tänkte att den där drömgränsen skulle bli helt onåbar idag. Jag hade inbillat mig att Tjejmilen är flack, men det är en del små och ack så sugande uppförsbackar att ta sig igenom (note to self: träna mer backe). Vid 5 kilometer kände jag att det var tungt att andas och faktiskt inte alls särskilt kul att springa. Kroppen var pigg men andningen…not so much. Att jag hade ytterligare en halvmil framför mig faktiskt rätt oskönt just då.

Publiken hade nog stannat hemma i soffan idag, för det tog inte fart längs banan förrän runt 7-8 kilometer. Det är ju mycket lättare att springa när det är lite liv och rörelse, och mellan 8 och 9 kilometer gjorde jag min snabbaste kilometer på hela loppet. Tacksamt nog fångade Aftonbladet mig (bläddra till bild #56) precis där, och jag ser därför oförtjänt pigg och stark ut!

Sista backen upp mot Radiohuset är inte det minsta kul, och det är rätt mentalt knäckande att den ligger under sista kilometern. Andningen var inte med mig alls (och det hjälper ju inte att folk står och röker längs banan – skärpning!), och jag insåg att det skulle bli tvunget med en rejäl spurt om den där drömgränsen skulle nås. Jag sprang sista 500 snabbare än vad jag egentligen orkade, svängde in på gyttjepölen till upplopp och fullständigt flög in över mållinjen precis….så att jag INTE klarade mina 45 minuter! 6 sketna sekunder snabbare och jag hade gått i mål på 44.59…nu blev den officiella tiden 45.05 (och plats 205 totalt), vilket ändå är personligt rekord i loppsammanhang för mig. Eftersom min Garmin dock gav mig 10,14 km (p.g.a. allt sicksackande) och en snittid på 4.27 per kilometer så är jag ändå mycket nöjd över att den ”verkliga” milen gick under 45. Dock är det ju resultatlistorna som gäller, och idag räckte jag inte hela vägen fram till drömmen…

All in all är jag dock jättenöjd med dagen – det har varit en ära att få springa för Plan, det var superkul att träffa alla bloggkollegor och insupa en massa löparboost ute på ett lerigt Gärdet. Jag kommer att lägga mig i soffan med en skön känsla i kroppen ikväll.

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply
    Annika
    1 september, 2012 at 17:40

    Fantastiskt jobbat! Vilken prestation och vilken tid!

    • Reply
      Helena
      1 september, 2012 at 17:58

      Tack Annika! Tack vare dit Run to the beat-inlägg härom dagen hittade jag en massa nya låtar till min spellista. Kommer aldrig mer att kunna springa utan She Wolf… 😉

  • Reply
    Erik
    1 september, 2012 at 18:02

    Riktigt bra jobbat 🙂

  • Reply
    Andréa
    1 september, 2012 at 18:09

    Kul att ses! Och jättegrattis till grym tid och prestation! Segt med sekunder på fel sida, men du är ju minst lika bra ändå 🙂

  • Reply
    Malin
    1 september, 2012 at 19:23

    Oj, vad snabbt! Min drömgräns var tio min långsammare än din, men man tävlar ju som sagt bara mot sig själv. Kanske… Håller hur som helst HELT med om de där rökarna sista kilometern. Bolma rakt ut i banan liksom. Host host… Fy skäms till dem!

  • Reply
    Västgötskan
    1 september, 2012 at 19:25

    Förstår den lilla frustrationen över de där 6 sekunderna!
    Men också att du är nöjd. Det ska du vara. Toknöjd! Grattis! 🙂

  • Reply
    Ellinor
    1 september, 2012 at 19:29

    Bra jobbat! Nog för att de där extra sekunderna är retliga i statistiken men för dig själv vet du i alla fall att du fixade drömgränsen och det är det viktigaste!
    Hoppas du får en fortsatt fin kväll!
    Kram

  • Reply
    Anna - Trend o träning
    1 september, 2012 at 20:37

    Grymt jobbat vännen! Är så glad att vi hann med en liten pratstund också & kram också 🙂

    Nu är det bara att ladda om till Stockholm Halvmarathon. Lovar att heja på dig där!

    Kram

  • Reply
    Fyscoachen
    1 september, 2012 at 20:47

    Snyggt jobbat, du är grym!! Hejja dig!!

  • Reply
    Karin FoH
    1 september, 2012 at 21:02

    Snyggt jobbat! Att vara så nära drömgränsen är ju galet bra!

  • Reply
    Plan Sverige
    3 september, 2012 at 13:54

    Tack för allt ditt engagemang Helena! Å grattis till din tid!

  • Reply
    Hit me! « Health by Helena
    8 september, 2012 at 12:59

    […] 1 km kvar till mål i Tjejmilen 2012. Foto: Aftonbladet.  Today, 12:59 Inga kommentarer Short […]

  • Reply
    Adrenalin « Health by Helena
    19 augusti, 2013 at 21:08

    […] Adrenalin Att adrenalin har som uppgift att öka kroppens prestationsförmåga är ju väldigt bra om man står med en 80 kilo tung skivstång som ska marklyftas upp från golvet. Kanske inte lika praktiskt om det utsöndras hej vilt i kroppen bara av att få ett kuvert hem i brevlådan. Jag har idag testat båda, och jag föredrar utan tvekan det första alternativet med tanke på att det senare utspelade sig när det var meningen att jag skulle knyta ihop mig själv i soffan och vila lite. Om 19 dagar får ruset gärna komma tillbaka, det är ju först då jag ska skala bort de där 5 sekunderna…patience. […]

  • Reply
    Tjejmilen 2013 – the (hot) story « Health by Helena
    7 september, 2013 at 20:25

    […] då? EXAKT densamma som förra året – 45.05 – och klockan (en annan en den jag hade förra året) visar EXAKT samma […]

  • Leave a Reply