Mål!

Utmaningen är över och målet är nått. Under 28 dagar i sträck har jag tagit mig ut och sprungit de 20 minuterna som skulle springas varje dag…och lite mer därtill. Siffrorna säger att jag har snittat 5,7 kilometer per dag i ett lugnt och skönt tempo, så mina rundor har legat precis under en halvtimme – smått löjligt liten del av min vakna tid av dygnet och som jag merän gärna lägger på min kropp och hälsa.Alla väder (utom värme och lätt sommarbris) har passerat – regn, snökaos, storm och kyla – och även om jag har varit mindre sugen på att ge mig ut vissa dagar så har jag aldrig tvekat. Inte ens de två dagar (varav en i full slaskstorm) som var dagarna efter fest och jag var noll motiverad att springa gav jag upp (trots att träning dagen efter är BIG no no i min vanliga värld). Myten om att det inte finns några dåliga väder har jag för mig själv fullständigt tagit död på – däremot finns det långt fler dåliga ursäkter och alldeles för många bekväma människor.

För vissa är 159,22 kilometer löpning under 932 minuter på 28 dagar ingenting, men för mig är det onekligen en liten seger att inse att mitt pannben är lite tjockare nu än det var för en månad sen, att min kropp orkar med mig och min envishet, och att målmedvetenheten återigen har segrat. Den 19 april 2012 stod jag framför katedralen i Santiago de Compostela och kände mig som the queen of the world efter mitt livs hittills största fysiska (och psykiska) utmaning, och även om känslan är ljusår ifrån densamma så ser jag mig ändå som lite av en princess idag. God jul till mig själv och min kropp – nu blir det mysbrallor och vila resten av dagen.