Vilse
Ibland blir det ju inte riktigt som man har tänkt sig.
Om man nu har tänkt sig att springa en lätt halvmil bara för att få lite luft, ja då vill det ju till att man kanske väljer en väg man är van vid så att man vet att sträckan blir lagom. Det är inte särskilt smart att sticka iväg över en bro till en annan del av stan, vika av på en väg man aldrig har sett, ta en suspekt stig genom skogen som bjuder på ett antal mördarbackar som får pulsen att sticka iväg big time, för att sedan hitta sig själv mitt i ett bostadsområde som man knappt visste fanns. Vilse heter det visst på svenska.
Lata löpare tar tåget.(?)
När käre Garmin stod på 10,22 kilometer (kort runda?) och 49 min 50 sek (lätt tempo?) hittade jag tvärbanan. Det blev min räddning och jag tog tåget tillbaka över vattnet och landade på grannön. En sista dryg kilometer jogging från tåget och hem till porten och jag var inne i tryggheten igen…ett litet äventyr såhär på första maj minsann.
Nu ser jag fram emot kvällen som blir något mer stabil. Fika – och biodate med bästa Soffan…heja!
Någon mer som har varit ute och irrat runt 1:a maj till ära?
5 kommentarer
emliscious
haha det där brukar vara orsaken till alla mina längre vändor! får tacka mitt usla lokalsinne för en okej kondition 😉
oroshjärta
Tack för dina vänliga ord. Vad ska du se? Ja kommer yoga på barrikaderna i afton va så säker. L.O.V.E /Oroshjärta
Ingmarie
Inte irrat men varit ute. 🙂 Ljuvlig start på ljuva maj.
BTW. 1.33 är inte ”dåligt” men har man en gång i tiden sprungit 20 min. snabbare så är det inte ”jättebra”. 😉 Jag skyller på sanden. Och motvinden. 😉
Helena
Det har du helt rätt i…men i MIN värld är det en drömtid! 😀
Ellinor
Haha, så kan det gå, men det blev ett trevligt litet äventyr i alla!
Kram