7 dagar och en avstämning

Ja, då är vecka nummer ett av den tänkta tre veckor långa detoxen avklarad, och i morse var det dags att kolla vad som har hänt rent fysiskt på utsidan av kroppen. Jag tänker vikt och mått, och jag blev faktiskt lite förvånad när jag ställde mig på vågen. 3,7 kilo har försvunnit på sju dagar, och mina mått byst-midja-stuss-lår har minskat med totalt 8 centimeter. På en vecka. Snacka om mycket vätska som fullständigt har runnit av mig!

En annan mycket intressant observation är min puls. Dagen innan jag började min kur mätte jag blodtryck och puls av ren nyfikenhet, för att se om det eventuellt händer något på den fronten. Satte mig i en fåtölj på lunchen och mätte med blodtrycksmätaren på jobbet, och hade då 116/78 i blodtryck och 57 i ”vilopuls” (det är ju ingen äkta siffra eftersom jag hade jobbat en halv dag…).
Igår mätte jag igen vid ganska precis samma klocklag. En vecka efter förra mätningen visar mitt blodtryck 111/75 och pulsen 47 slag per minut! Det kan ju verkligen konstateras att kroppen går på sparlåga just nu och att den inte jobbar i onödan. Det känns om inte annat på kroppstemperaturen som konstant ligger någonstans under 37-strecket (läs: jag är frusen).

Hur mår jag annars då? Jo tack, jag har inte direkt överskottsenergi utan är faktiskt ganska trött efter en lång arbetsdag. Har dock blivit mycket piggare på morgonen (bortkastat eftersom jag redan var morgonpigg…vakna 02.30 och vilja gå upp känns rätt onödigt liksom), jag sover bättre på nätterna och mina naglar är hårda som sten. Magen och tarmar är lugna och sköna och jag märker knappt att de finns, vilket är otroligt skönt för en annars väldigt orolig mage. Jag har dock de senaste två dagarna mått smått illa efter frukosten av någon anledning…oskönt och jag hoppas att det försvinner. Tycker nog att jag all in all mår bra trots omständigheterna, det är inga stora problem rent fysiskt.

Men. Så kommer jag då till den mentala biten. Det är vansinnigt tråkigt att gå på detox. Att äta samma frukost och middag varje dag är inte så farligt, men det är ju allt det där andra emellan som jag måste ta bort som dödar mitt psyke. ”Nej, jag kan inte fika, jag tar ett glas vatten tack”. ”Visst kan vi äta middag tillsammans, men jag måste äta linser”. För att inte tala om avsaknaden av min träning som jag inte orkar med som det är just nu…det är nästan det värsta av allt. Det är inte kul alls.

Sammanfattningsvis – om jag väger in min viktnedgång som jag inte vill dra speciellt mycket längre, min trötthet som är oönskad och framför allt att jag inte vill tappa mer muskler nu utan faktiskt vill kunna börja träna igen – så överväger jag på allvar att avbryta min detox efter två veckor istället för att löpa hela treveckorslinan ut. Tre veckor är en lång kur och de flesta sträcker sig bara mellan 3 och 14 dagar. Jag tänker liksom; vad kan det föra med sig för gott om jag biter ihop (vilket jag vet att jag kan göra) den sista veckan förutom att jag bara förlorar ännu mer vikt (=muskler) och får ha det extremt tråkigt i en vecka till? Not so much är jag rädd.
Jag är på dag 8 nu och ska ge det fram t.o.m. torsdag nästa vecka då mina två första veckor löper ut, och mår jag inte finfint då så tar jag ett nytt beslut. Spännande värre. 🙂

Tre Holistic-kompisar som garanterat kommer att stanna även efter detoxen.