vila

Varför är det så svårt?

Lördag. Det är förmodligen den dagen som allra flest löpare i huvudstaden ger sig ut på långpass. Running Sweden är ute och gör stan, Facebook svämmar över med ”ger mig ut på flera mils löpning”-statusar och jag slår vad om att det har styrts upp en och annan date i samma anda som min och Annas förra helgen.

Eftersom jag är upptagen med lite annat än just träning från lunch idag till imorgon kväll någongång, så var även min plan att få till ett långpass idag på morgonen. Minst 15 kilometer hade jag tänkt, och planen var att ge mig ut runt 8-snåret. Kom i säng innan midnatt, räknade som vanligt med att vakna av mig själv vid 6-7 och somnade på en sekund.
Döm om min förvåning när det dock var fullt dagsljus ute och klockan stod på 08.52 när jag vaknade! Kan inte komma ihåg när jag sov så länge, och även om jag är övertygad om att kroppen behövde sina nästan nio timmar sömn så var ändå min första tanke: men hjälp – nu hinner jag ju inte med min löpning! Tre timmar för att hinna ett par mil, duscha, äta, frukost och göra mig klar för att vara klar klockan 12 – nej, den ekvationen gick bara inte ihop. Nästa tanke – äh, jag hinner iallafall ta min korta runda på 6 km, alltid något.

Det var ungefär där jag blev så j*vla trött på mig själv. Tillåt dig själv att VILA människa – du behöver inte din löpning idag…du har träningsvärk i nästan hela kroppen och behöver med all säkerhet ingen träning alls idag!
Så. Sagt och gjort. Jag tittade tillbaka på veckan som gått, konstaterade 5 mil löpning sedan förra helgen, intalade mig själv att det får vara mer än nog den här veckan och att jag faktiskt är skyldig kroppen att få koppla av lite idag. Jag blir fortfarande otroligt trött på mig och min envishet att jag liksom måste ha ”förtjänat” den här vilan, men jag är iallafall ett steg på väg nu när jag faktiskt ser tillbaka på en morgon med långfrukost framför nyhetsmorgon och inte känner någon stress över det.

Hur är det för er – känner ni att ni måste tjäna ihop till en vila och hur svårt har ni att hoppa över träningen på helgen när ni har all tid i världen att röra på er?

Mmm…grapen är som godast den här tiden på året…

7 kommentarer

  • Eva Marie

    Oj… känner igen mig massor!

    Måste erkänna att jag aldrig (oj vad jag kommer ångra det där ”aldrig” 😉 ) mer i hela mitt liv kommer vara med i en stegräknartävling… jag gick/sprang 2-5 mil varje dag i 5 veckor, ingen vila… INTE bra. Blir lätt manisk av träning (tävling) och insåg ngnstans där att vila är HELT OK!

    Ha en bra dag 🙂

  • Västgötskan

    Stor igenkännande-grad!!
    Jag försöker skärpa mig, men går det mer än en dag emellan träning, blir jag jäääätterastlös och får lite ångest. Egentligen är det nog inget bra tecken. Eller…? 😛

  • Anna

    Gud vad du är bra! Själv har jag så svårt att ändra plan om jag tänkt träna från börja. Bra gjort!!

    Vi får köra ett långpass framöver. Lättare att motivera sig när man är två. Och roligare 🙂

  • Elin

    Ååå, vad bra att du inte ställde klockan så kroppen fick tala. All min träning sker på typ lånad tid så för mig är det tvärt om: all träning som blir av är en bonus. Men det är klart att jag tänker ofta på hur jag ska få till det, trots allt. Vi måste se upp för prestationsångesten. ¨så länge det är 30/7
    0 till träningsglädjen är vi på rätt spår! Måste bara säga att jag är sååå imponerad av milen under 45 by the way!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.