Okategoriserade

Lägg av.

Ännu en dag hemma med en kropp som inte är som jag skulle önska. Halsen känns dock bättre och huvudvärken är borta, och jag ser det som ett tecken på att jag kommer att vara frisk så att jag kan jobba redan imorgon.

Under mina få vakna timmar de här dagarna har jag självklart ägnat lite tid åt sociala medier. Min tv har inte visat särskilt mycket vettigt på dagtid så jag har mest ignorerat den. Det kommer väl inte som någon överraskning att bloggar och Facebook svämmar över av gnäll över är att det snöar ute, och jag kan knappt förklara hur trött jag blir. För det första – vad är skrällen i att det snöar i mars? Och för det andra – vad blir bättre av att vi spyr ut vår frustration över vädret? Hur många har på det sättet lyckats få molnen att skingras, solen att titta fram och gräsmattorna att bli gröna? Nej, tänkte väl det.
Jag jublar inte heller över den här snön, men jag har för väldigt längesen insett att det bara tar en j*vla massa energi att gnälla, att snön blir ännu jobbigare om jag klagar och att ingenting blir bättre av det. Det är för mig helt ofattbart att man orkar lägga så mycket ilska och frustration över något som man inte på något sätt i världen kan påverka, och jag väljer att ignorera alla gnällspikar och mest tycka synd om dem. Jag lägger hellre min tid på Jessica som ler åt vädret och Frida som nästan alltid har en positiv inställning trotsar vintern med jordgubbar. Våren kommer, det är bara mars än…glöm inte det.

Igår kväll såg jag ett program på SVT som handlade om Nairobi, där stadens största soptipp – lika stor som 18 fotbollsplaner – sysselsätter 1 miljon(!) människor som livnär sig på att sälja sopor. För några veckor sen var jag i den lilla staden Trinidad på Cuba där människor bor på stampat jordgolv, tar sig fram med häst och vagn och inte ens har rinnande vatten hemma. Gör som ni vill, men jag känner iallafall inget behov av att gnälla på lite snö i mars med det i mitt medvetande.

Trinidad 2013.
Ett fattigt liv i solsken eller lyxigt överflöd kryddat med lite snö – vad väljer du?

5 kommentarer

  • Maria

    Man är ju för det mesta ”sig själv närmast” (ser sina eländen som stora) med sina problem/missbelåtanden men så brukar det vända när man bli påmind om att sina problem ofta är ganska små i sammanhanget.
    Dessa ”uppvaknanden välkomnar jag för mitt eget ego, mår ofta bra av att se att jag har det väldigt bra egentligen oavsett om det gäller väder eller förkylning. Samtidig blir man ledsen över alla orättvisor ..
    Oj detta såg rörigt ut, men jag hoppas du förstår vad jag menar!? 😉

  • Miranda

    Gillar din inställning! Ibland behöver vi alla en påminnelse för att inse och värdesätta hur bra vi har det. Och jag gillar i alla fall att det snöar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.