löpning,  mitt dalarna,  utmaningar

Nu gör jag det!

”Jaha, du är från Mora? Då har du väl åkt Vasaloppet?”

Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan, men jag vet att jag lika många gånger har svarat nej. Jag gillar inte att åka längdskidor, och även om jag vissa vintrar har tänkt att jag ska lära mig har det ändå aldrig blivit av. Det är alltid mycket lättare att plocka fram löparskorna och ge sig ut på en vacker vinterrunda som startar precis utanför porten, oavsett väder och snömängd. Det finns med all säkerhet en massa härligt att uppleva med ett par längdskidor, men jag har hittills prioriterat bort det av rent ointresse.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag på allvar tänkt på att ta mig den där sträckan på 90 kilometer mellan Sälen och Mora, men att göra det utan att behöva ha skidor på fötterna. Sagt och gjort – ni som känner mig vet att jag har extremt svårt att släppa en idé som har dykt upp i min överaktiva hjärna. Den här idén var visst inget undantag, så nu är jag i full färd med att packa inför två dagars äventyr till fots.
Imorgon bitti skjutsar mamma mig till Berga by, och sen tänker jag springa i ett behagligt tempo tillbaka hem till Mora. Enligt min vattentåliga (vad jag nu ska med det till när prognosen säger +26 och sol…) vandringskarta är det ca 47 kilometer till Evertsberg, där en säng på Bergsgården väntar. På måndag tar jag de resterande ca 43 kilometrarna till Mora där mamma tar emot mig vid det klassiska målet vid Siljan.

90 kilometer i skogen på två dagar blir en rejäl utmaning, när det längsta jag någonsin har sprungit är ett marathon på ett underlag som jag är bra mycket mer van vid – asfalt. Många har frågat hur f*n jag kan springa 9 mil helt frivilligt , och jag väljer att svara på den frågan på måndag…då vet jag helt säkert.

En hög till mig, en hög som får åka bil till första stoppet.

Wish me luck!

17 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.