sHIT vad jobbigt!
Vissa dagar älskar jag min kropp lite extra…alla de dagar när jag driver den lite extra och den är med mig på tåget utan att protestera.
Onsdagen den 28 augusti t.e.x., när jag kliver upp strax innan 6, promenerar till jobbet, peppar kunder, stretchar igenom mitt program á la STAC så att jag mår illa(?), jobbar lite till, bränner av en femtusing på löpbandet i hastigheten jag hade tänkt att springa tusingar i(!?), jobbar tre timmar till och susar slutligen iväg till Vasaparken för att möta upp Åsa och gänget från Casall för ett Casall HIT-pass (där jag kanske ångrade lite att jag hade maxat en halvmil några timmar innan…).
Casall HIT är värt ett inlägg för sig, och bara jag får tag på lite bilder som togs idag så ska jag skriva mer om sandsäckar, brännande mjölksyra, parachute-löpning (”jag kräks” hörde jag bredvid mig…) och hur det känns att vara nära maxpuls i 24 minuter. Men först ska jag sova och ladda för ännu en fullmatad dag imorgon. Vi lever bara en gång va?
En stel höftböjare.
Bästa Magnus (och jag med ett endorfinleende)!
(Tack Åsa för bilden, och ja…den blev lite suddig. Ett gott tecken på grymt kämpande!)
6 kommentarer
Camilla
Alla verkar lite glada efter HIT, så glad att de kommer till Göteborg också! 10 dagar sen får ja också testa 🙂
Camilla
Inte lite glada. Lika glada!
Rund är också en form!
Härligt när kroppen är med!
Hehe! Vad gäller tempot på tusingarna; dags att revidera där…? 😉
Kram M
Helena
Haha…brukar ju köra mina tusingar i 4-minuterstempo eller strax under, men den här gången tänkte jag köra något långsammare och korta ner vilan. Jag missbedömde visst tiden lite… 🙂
Linda Koski Wikström
Men du, varför mår man illa vid stretchen? Mina M-stretch med benen slutade med att jag övervägde att krama toalettstolen ett tag…läskigt att kroppen reagerar så. Ska köra övningarna ikväll igen, hoppas på att må bättre då! kram
Helena
Ja du Linda, jag frågade Marie på STAC och enligt henne är det en helt normal reaktion. Hennes tips var att se till att dricka mycket vatten efteråt… Jag inbillar mig att det kanske blir bättre ju rörligare man blir, och att man tillslut faktiskt kan ta sig igenom stretchingen utan att behöva känna sig bakis? 🙂