Vapen

Septembers första löppass klarades av idag, tillika det näst sista inför Tjejmilen. Mina ben är så sjukt mycket lättare än jag är van vid och hjärtat slår starkare än någonsin, och under stretchingen efter min snabba halvmil försökte jag analysera vad det beror på. Jag har ju inte sprungit i närheten lika mycket den senaste tiden som jag tidigare har gjort, och det i sig är ju tillräckligt intressant i sammanhanget, men jag kom fram till tre pusselbitar som jag tror är helt avgörande för mina just nu ovanligt snabba ben.

Stretchprogrammet från STAC som jag har följt slaviskt sedan en dryg vecka tillbaka (11 tillfällen…). Mina höfter känns helt nya och jag kan ta ut mitt löpsteg på ett helt annat sätt än tidigare.

Mina superlätta och sköna Adidas Adizero Adios Boost (den här gasellen gillar dem också…) som jag har blivit smått beroende av. Kommer jag någonsin att springa asfalt med några andra skor?

Mindre löpning och mer styrketräning. Som sagt – jag har dragit ner kilometerdosen varje vecka till hälften, tänk kvalitet istället för kvantitet, och istället tränat mer styrketräning, varav en del tunga basövningar.

Kanske har jag hittat de ultimata vapnen för att klara mitt sub 45 på lördag?

Mycket stretching blir det…