En gång är ingen gång, tjugofem gånger är…

…ett bra backpass.

Inspirerad av ett pass jag körde i höstas hoppade jag upp på bandet nu på em för att ge mig på några korta backar – närmare bestämt 20 gånger 200 meter. Planen var att hålla 12 km/h, 10 x 200 meter på 7% lutning och 10 x 200 meter på 5% lutning, med 30 sekunders ståvila mellan intervallerna. Totalt 4 kilometer backe.

Verkligheten ville något annat. De första 10 var flåsiga som sjutton mot slutet men inte omöjliga på något sätt. Eftersom min vilopuls låg på 44 slag(!?) i minuten vid lunch i slutet av förra veckan tog jag det som ett tecken på att det har blivit lite starkare och körde därför 5 intervaller till, d.v.s. 1 km extra.

När jag drog ner bandet till bara 5% lutning kändes det löjligt lätt de första intervallerna, men redan efter 3-4 stycken började hjärtat jobba ordentligt. Efter 10 avklarade var jag rejält trött och seg i benen, och då var det en otroligt skön belöning att fälla ner bandet till helt horisontellt läge och springa av sig på ett underlag som kändes som en nedförsbacke. 2 km nedjogg och 1 km rask promenad fick avsluta passet, och jag var faktiskt rätt nöjd när jag klev ner på golvet efter ganska precis en timme.

1 km uppjogg, 12 km/h

15 x 1 min (200 m), 7% lutning, 12 km/h

10 x 1 min (200 m), 5 % lutning, 12 km/h

2 km nedjogg, 12 km/h

1 km promenad, 7 km/h

Testa vet ja!

Done!