Jag är tillbaka i civilisationen igen. Kände att en vecka hemma i Dalarna räckte bra för att ladda batterierna men utan att behöva få lappsjuka. Jag älskar mitt Dalarna men Stockholm är ändå mitt hem, det känns varje gång jag kommer tillbaka hit. När jag kom hem till min lägenhet i eftermiddags hann jag inte mer än ställa ner väskan, svepa ett stort glas vatten och snöra på mig skorna innan jag var ute igen. Det finns inget skönare än att få springa ur benen efter att ha suttit ihopknölad i fyra timmar. Jag drog iväg i ett tempo som lungorna knappt klarade och rundan jag avverkade gick i något…

Det är över en månad sedan jag sprang senast, och i ärlighetens namn trodde jag inte att min löparvila skulle brytas idag heller trots att jag hade planerat det. När jag vaknade imorse (oh well, klockan 9.45…förmiddagen snarare) stod termometern på +7 grader och regnet stod som spön i backen. Det var ju inte så att benen hoppade av glädje över att få springa direkt. Jag tvekade in i det sista, men ett par timmar efter en god skinksmörgås drog jag på mig kläderna och trotsade det fantastiskt ojuliga vädret. Lämnade klockan hemma och joggade iväg i lagom tempo. Siktade in mig på en backe ungefär en kilometer från mammas…