Vissa delar längs Stockholm Marathon-banan är lite mindre roliga än andra, och varvet runt Djurgården är en sådan del. Dåligt med publik, inte lika mycket underhållning längs banan och det känns mer eller mindre som en mil som bara ska betas av. Förra året roade jag mig med lite andningsövningar och annat därute för att få tiden att gå, och nu funderar jag på vad jag ska göra i år. Nu kanske jag har kommit på en lösning – jag ska provsmaka godis! Min kära kollega kom med en påse energi till mig igår, och även om jag inte äter godis i vanliga fall så kan jag tänka mig att…

I f e m t o n dagar har jag vilat från träningen p.g.a. min sega influensa/förkylning/whatever. Idag kände jag äntligen att jag orkade träna igen, och jag kan knappt beskriva hur skönt det var att få känna endorfinerna flöda igen! En lugn halvmil på bandet följt av 20 minuter helkropp i gymmet kändes lagom för att väcka kroppen igen, och även om jag var svagare än någonsin konstaterar jag än en gång att jag är så otroligt lyckligt lottad varje dag jag vaknar och är frisk och pigg så att jag kan röra på mig. Tack kroppen för att du orkar!