Okategoriserade
-
Dagens anonyma
”Jag vet att du hatar när folk är anonyma, du har skrivit det i din blogg som jag läst alldeles för länge, alldeles för mycket och alldeles för ofta. Det börjar ta destruktiva proprtioner! Jag vill vara anonym, vi har nämligen en gemensam vän (som visade mig din blogg). Helena, du är så jävla osund. Jag vet inte vem du tror att du lurar. Ta löpningen som du skrivit om, hur kan du på riktigt tro att den ”dödsdom” din löpning fick ena dagen helt plötsligt går att upphäva den andra? Det är så naivt. Men mer än det, det är resnonemanget hos en som fallit fruktansvärt, fruktansvärt långt ner…
-
Löpningen då?
Ja, löpningen då – hur går det med den, har jag inte sprungit på hela veckan? Jo då. Efter David-besöket i måndags såg det ju ljust ut, och i tisdags stack jag självklart ut och sprang den rekommenderade sträckan – 10 kilometer där jag varvade gång i 500 meter med 1500 meter löpning i 5.10-tempo. Djurgården blev platsen och det var fantastiskt att slippa löpbandet som jag harvade på i fredags (never again). Så – hur gick det då? Nummer ett – det är vansinnigt svårt att hålla tempot…jag vill gärna sticka iväg och första femtonhundringen gick alldeles för snabbt. Nummer två – det är så FANTASTISKT underbart att kunna…
-
– 2,5 kilo och tusen frågor
2,5 kilo på en vecka…ja, det är uppenbarligen det som försvinner från en sommarsvullen Helena-kropp när hon tar bort sockret, styr upp kosten, tar morgonpromenader 5 av 7 dagar och får till några bra träningspass. Katastrofsiffran förra veckan är inte lika skrämmande idag, och även om vi alla förstår att det inte är 2,5 kilo fett som har försvunnit så är det skönt att känna sig lättare i kroppen (och dessutom se en minskning på måttbandet som jag självklart har som backup till vågen) och vara fri från den onödiga mängd vätska som jag bar på för en vecka sen. Bra så, bara resten kvar. Annars kan jag meddela att veckans första morgonpromenad var…