-
Vi måste prata
Jag har varit hemma i vackra Sverige i snart en månad. Mitt fokus på bloggen har varit ungefär noll och ni är några som har hört av er och undrat var jag håller hus. Jag är fortfarande här och jag har inte glömt er, men det är så mycket annat som jag har lagt energi på fram till nu. Att komma tillbaka och in i jobbrutinerna igen. Jag har fikat, ätit middag och kramats med familj och vänner och uppdaterat mig på vad som har hänt i deras liv sedan oktober. Varit hos bästa David på Löparakuten och renoverat min kropp. Kommit igång med min egen träning och fått ovärderliga tips…
Du kanske också gillar
Saknar du det inte?
Team Mora One är uttaget!
Ultravasan 90 2016 – the story (part I)
-
Home sweet home
Jag är hemma. Efter 23 veckor på andra sidan jorden har jag äntligen landat hemma i Sverige igen och jag har så mycket att berätta för er. Att vandra 3000 kilometer föder erfarenheter och minnen jag inte trodde var möjligt! Hela min familj och mina vänner överraskade mig totalt på Arlanda och mötte mig iklädda Pippi-peruker och överöste mig med kärlek. Kramar, presenter, julmat(!), påskägg och bubbel. Hemma i lägenheten fanns vackra tulpaner, kort från mina fina vänner, vattenmelon (har längtat!) och mammas hemlagade mat i kylskåpet. Att känna sig efterlängtad och älskad kan vara den finaste känsla jag vet. Jag har 11 timmars jetlag att tampas med och…
-
Svett, smärta och tacksamhet…
Jag är en katastrof på att uppdatera min blogg (följ mig på Insta för mer frekventa uppdateringar: @helenateodora) men jag är en jäkel på att vandra! 2595 kilometer so far, jag har tagit mig till Wanaka och ni kan läsa mitt senaste inlägg om min vandring här! Min insamling till Cancerfonden är snart uppe i ofattbara 130000:- och jag är mållös! TACK till er alla! 20000:- kvar till målet och jag kan se det där borta…vi ska fixa det! Tillsammans gör vi skillnad.
