plogga

Plogg-premiär!

Foto 2017-07-03 08 41 32

Ja, alltså. Egentligen ska man ju jogga och plocka (skräp) när man ploggar. Jag gick, men det är ju ändå skräpet som är hela grejen.

Erik Ahlström, denna man av många talanger (hallå – han är en av männen i bästa svängen Hökarängen-gänget!), satte namn på fenomenet och är just nu i Almedalen för att berätta för alla om detta. Han vill förmodligen också lära oss att det tar jorden 450(!) år att bryta ner en PET-flaska som har slängts i naturen. Eller att ett tuggummi ligger där och skräpar ner i 25 år. Vi dödar jorden sakta men säkert och det måste få ett slut!

Under min vandring genom Nya Zeeland slog det mig varje dag att det är så fantastiskt rent där på andra sidan jorden. De verkar hysa en enormt stor respekt till Moder Jord och förstå att utan henne är vi…inget. ”Vi har mycket att lära oss av det här” tänkte jag många gånger, men som vi vet är det inte tanken som räknas.
Jag har haft ögonen på Håll Sverige Rent och kampanjen Leave nothing but footprints här hemma ett tag. Steget från att köpa en t-shirt med ett bra budskap till att verkligen göra något är dock ibland långt. Imorse gjorde jag därför slag i saken och tog med mig en soppåse ut på min morgonpromenad här hemma hos mamma i Dalarna. Inte så ansträngande precis, men tänk vilken skillnad det skulle göra om ALLA gjorde det på sina morgonpromenader!

Foto 2017-07-03 08 52 12

Vackert, men det gömmer sig en del skräp här…

Jag hittade otippat mycket skräp, trots att jag gick på en väg där nästan inga bilar kör. Min egen studie visade att folk som snusar, röker och äter mat på Mc Donald’s verkar vara överrepresenterade på just den här sträckan. En halvfull tetra med blåbärssoppa, något gammalt plaströr och en hel del godispapper fick jag också med mig…på en ynka halvtimmes promenad. När jag stannade och pratade med en nyfiken kossa tänkte jag på min och mammas samtal igår, att skräpet på åkrarna häruppe ofta hamnar i djurens hö och sedan vidare till djuren som gladeligen tuggar i sig det. Många dör.

Hallå...rädda mig från skräpet, tack.

Hallå…rädda mig från skräpet, tack.

Jag lekte med tanken att alla som är ute på sina promenader skulle plocka lite skräp. Ett enda bara. Det skulle göra så otroligt stor skillnad. Tänk vidare om alla de helt ofattbara 2 800 000(!!!) fimpar som slängs i naturen varje dag i Sverige – varje dag! – skulle stoppas i en askkopp istället. En enda fimp förorenar 2 liter vatten…you do the math. Studier visar att ju renare det är, desto mindre skräp vill man slänga på marken. Alltså: plockar vi upp skräpet så kommer folk tillslut att sluta sprida sitt skräp i naturen. 

Det kommer inte att ske imorgon och inte nästa vecka heller. Alla kommer inte att sluta slänga skräp i våra skogar bara för att jag plockar upp efter andra. Men vi måste börja någonstans och vi måste börja nu. Vi har bara en jord och den dör sakta men säkert i takt med att vi täcker den med skräp.

Snälla – kan vi inte hjälpas åt att vända det här? Kan vi inte alla tänka en extra gång innan vi spottar ut tuggummit i skogen, struntar i att plocka upp papperet när vi missar papperskorgen eller låter skräpet ligga vid sidan av trottoaren där vi går?

Take nothing but pictures, leave nothing but footprints.

Foto 2017-07-03 09 04 05

Foto 2017-07-03 09 16 15

En halvtimmes plogging på en enslig väg…hur ser det då ut där människor faktiskt rör sig dagligen?

Läs mer om det vidriga kretsloppet som skräpet orsakar på plogga.se

-> På fötterna.

Okategoriserade

Semesterkänsla upphöjt till tusen

IMG_5897

Jag lämnade jobbet för årets sommarsemester igår. I torsdags lämnade jag mitt andra jobb för någon typ av evig(?) semester. Känslan att gå på semester är alltid härlig, även om jag gillar mitt jobb och försöker att inte göra skillnad på dagar och dagar. Det är ändål rätt svårt att komma ifrån att de närmaste fem veckorna saknar en massa tider att passa. Inga deadlines som blinkar rött och noll to do-listor att bocka av. Ett par egna projekt rullar förstår på under sommaren, men de har jag ju alltid med mig i min väska.

Det gick bara ett par timmar efter att jag hade satt min mail på out of office innan det började krypa i kroppen. Längtan hem (ja, hem efter 18 år…) till Dalarna blev i vanlig sommarordning helt omöjlig att värja sig ifrån och jag klickade på boka i SJ:s app. Packade halva kvällen och 07.45 imorse satt jag på tåget norrut. Kostade på mig 1:a klass med frukost, fick oväntat sällskap av två mycket trevliga kvinnor och resan upp gick snabbare än jag kunde blinka.

Efter välbehövliga mammakramar och inköp av 15 liter(!) öländska jordgubbar landade jag på mammas gräsmatta. Låg där som ett streck i fyra timmar. Pratade med grannkatten. Snöt bort det sista av en förkylning som däckade mig i början av veckan. Läste ut Elefantkyrkogården av Patrik Vult von Steyern – en helt fantastisk bok om livets skörhet, om att inse att vi är dödliga och att krama allt det bästa ur livet. Nu. Innan det är försent.

FullSizeRender (1)

One life. På armen och i boken.

Tog en skogspromenad där jag andas som bäst. Tittade tillbaka på ett spännande möte jag hade igår. Fick fjärilar i magen. Hoppas! Gläntade framåt mot en bra sommar. Kände fjärilarna komma tillbaka. Log för mig själv. Pulsen är nere på minimum och min sommarsemester 2017 hade inte kunnat börja mycket bättre.

Armband härifrån.

Okategoriserade

Vilken anstormning!

map-image_s-90-UL

Wow! När jag hade mitt första möte med Mora Armatur om Team Mora One och äventyret längs den 90 kilometer långa sträckan mellan Sälen och Mora i sommar såg vi med tillförsikt på hur många som skulle vilja vara med i teamet. Vi missbedömde, kan vi säga. Det har fullkomligt rasat in ansökningar och det har varit ett gediget arbete att sålla bland alla ansökningar. Vi hade kunnat sätta ihop över 100(!) team med alla ansökningar och jag älskar att så många vill ta sig den klassiska sträckan mellan Sälen och Mora. Det värmer verkligen i mitt dalahjärta!

Vi har läst och läst och läst och läst…vridit och vänt, funderat och funderat igen. Nu är teamet iallafall äntligen spikat och jag kommer snart att få ringa upp de 5 grymma personerna som ska ta sig an de 9 vackra milen den 19 augusti. En presentation kommer såklart senare! Vår färd ner mot Mora kommer att bli något alldeles speciellt och det känns verkligen kul att vara med och planera och genomföra detta äventyr!

För mig gäller det nu att coacha teamet på bästa sätt under sommaren och svara på alla frågor de kan tänkas ha. Och sist men inte minst – se till att vi alla tar oss som ett team över mållinjen i Mora!

Hur många av mina läsare ska springa något av loppen den 19 augusti – UltraVasan90, UltraVasan45 eller Vasastafetten?

IMG_1618

Ultravasa-lägret förra sommaren, några veckor innan det riktiga loppet. Fantastiskt lärorika dagar vad gäller disponering av de nio milen. Hoppas på mängder med hjortron även i år!