Born to run,  inspiratörer,  löpning

Förlåt…

23 september, 2011 /

Ja, jag måste be om ursäkt…för jag har ljugit. Jag måste revidera ett uttalande eftersom det har visat sig att sanningen är en helt annan. Jag sa nämligen till en kund idag att känslan han hade i kroppen när han låg och flämtade på golvet efter vår sista magövning var det bästa fredagsmyset som gick att uppleva idag. Jag hade fel. Väldigt fel.

Det bästa fredagsmyset är nämligen att med en take away-sojalatte krångla sig iväg med kommunala färdmedel ut till Bosön, sätta sig i en föreläsningssal och bjudas på två timmar fascination och inspiration i form av Micah True – aka Caballo Blanco, ”huvudpersonen” i boken Born to run.

Jag älskade verkligen boken och grät när jag läste den i somras (världsmästare i känslighet), men fr.o.m. idag gillar jag Caballo Blanco bra mycket mer än boken som skrevs om honom utan förvarning(!). Inget ont(?) om boken, men Micah har förmodligen inte fötts med sitt efternamn av en slump. Hela hans uppenbarelse känns liksom så genuin, och hans lyckliga skrattrynkor är det finaste jag har sett på länge…att han dessutom är 58 år gammal(!), men förmodligen har en kropp lika fit som någon som är 20 år yngre, är väl bara att lyfta av hatten för. Vilken inspiration!

Från att ha varit en osund och ständigt festande 22-åring som insåg att han inte ens klarade av EN dags vandring i naturen, till att vara nästan 60 och vara kapabel till att springa nästan hur långt som helst…det säger en del om viljans kraft att förändra.
Just nu vill jag också säga upp mig från livet, dra på mig sandaler och sticka ut på smala stigar in the middle of nowhere och bara springa. Ja, eller iallafall göra en del andra förändringar som tar mig lite closer to the earth, som han förespråkar så starkt. Caballo Blanco är mitt bästa fredagsmys ever.

En glad Caballo…

…och en ännu gladare Helena.
(notera arrangörens present i form av en dalahäst…love it!) 

14 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.