Helenas detox – the story

Jaha mina vänner, det har väl blivit dags att sammanfatta de senaste två veckornas detox-cirkus va? Det kan nog bli en lång historia och jag ska försöka att inte missa något jag vill ha sagt.
Hela upplägget t.o.m. igår har jag ju redan berättat om i ett tidigare inlägg, så jag ska nu fokusera på alla goods and bads som jag har upplevt under vägen. Började min kur lite lägligt när jag hade tre dagar ledigt från jobbet för att förskona mina kollegor från en hunger-grinig Helena och eventuella humörsvängningar. Dessutom kollade jag min vikt, tog några mått på kroppen och checkade vilopuls och blodtryck…bara för att jag är sjukt nyfiken.
Ooookej – here we go:

Dag ett är en smärre piece of cake. Kroppen är totalt omedveten om vad jag utsätter den för, och förutom att jag är sugen på kaffe efter min gröt och känner extra mycket hunger runt lunchtid så känns det faktiskt ganska mycket som vanligt. Middagen smakarhelt ok, jag gillar ju linser och råris liksom.

Dag två och tre är mycket värre. Vaknar sjukt hungrig och orkar sen inte göra ett skit på hela dagen. Försöker roa mig med att kolla på film, men somnar flera gånger i soffan och är konstant kissnödig hela dagarna. Hjärnan känns som seg kola. Magen och tarmarna fungerar inget vidare (läs: no action). Nedstämdheten är ett faktum.

Dag fyra jobbar jag första dagen. Hungern är inte lika påtaglig och tröttheten känns inte lika mycket när jag jobbar. Ställer mig på vågen för första gången och konstaterar -2,5 kilo på tre dagar. Hej då vätska! Är nära att ta en kaffe med kollegorna av gammal vana, men är inte det minsta sugen. Får höra att jag ser lite energilös ut i mina ögon, och känner mig rätt blek. 12-timmarsdagen på jobbet flyter ändå på utan större problem. Fortfarande lite nedstämd.

Dag fem, sex och sju känns ungefär lika som dag fyra. Jag jobbar, känner inget sug efter något annat än salt och hungern är under kontroll. Jag går på TRX-fest och tackar nej till skumpa och snittar (helt utan problem), och jag genomlider ett ViPR-pass där jag får mjölksyra i benen redan efter två knäböj med egen kroppsvikt(?). Vilopulsen har plötsligt sjunkit med 10 slag(!). Magen och tarmarna kommer igång igen (heja psylliumfröskal!)

Dag åtta till tolv ser dagarna i stort sett likadana ut. Jag känner ingen vidare hunger men suget efter salt är kvar. Jag ser inte lika blek och utmärglad ut i ansiktet, utan får istället höra mer än en gång att jag ser ”solbränd” ut och jag känner mig mycket fräschare i spegeln. Jag känner mig otroligt pigg i huvudet och hjärnan känns snabbtänkt. Dag tolv försöker jag mig på 5 km på löpbandet – för att testa kroppen och dess förmåga – men det känns mest energilöst och onödigt.

Dag tretton och fjorton händer det andra saker. Jag fryser konstant och sitter med kläderna på i bastun mellan PT-timmarna. Jag mår illa på morgonen. Jag är hungrig och har huvudvärk då och då under dagen. Jag känner en ganska markant skillnad i styrka, och det är tungt att bära vikter till kunderna på jobbet. Jag ser bara målet och längtar efter att äta, och framför allt träna. Mina kollegor säger att jag är på väg att försvinna, och jag får smeknamnet ”asplövet”. Tack. 🙂 Jag lägger mig i sängen med ett leende på läpparna den sista dagen och kan knappt vänta på att få vakna.

Resten är dagsfärsk nutidshistoria. Jag har idag fått höra att ”jag strålar” igen och att livet i mina ögon är tillbaka. Jag har gått runt i ett smått lyckorus hela dagen och friheten att ha ett ”vanligt” liv igen är obeskrivligt skön. Har känt mig fri att äta vad som helst, och har därför(?) inte haft något vidare sug efter något speciellt. En kopp kaffe intogs i morse, men det smakade inget vidare. Mitt kokta ägg till gröten däremot – mums!

I morse kollade jag vikt och mått, och även om det verkligen inte var min huvudanledning till min detox är det intressant att det är ganska mycket som har hänt rent fysiskt på bara två veckor:
Vikt: -4,8 kilo
Bystmått: -7 cm
Midjemått: -6 cm
Höftmått: -3 cm
Lårmått: -4 cm (på varje ben)
”Vilopuls” (tagen mitt på dagen): 57 vid start – 47-50 de senaste dagarna.
Blodtryck: 116/78 vid start – 111/75 igår. 

Sammanfattningsvis – här är mina plus och minus, utan inbördes ordning:

– – –
° Tröttheten.
° Nedstämdheten första veckan.
° Bristen på ork att träna.
° Att jag frös ofta och mycket.
° Tristessen (kanske mitt största minus) över att inte kunna leva ett normalt socialt liv med mat och dryck.
° Förlusten av muskelmassa och styrka(?).

+++
° Min fantastiskt sköna nattsömn och att jag vaknar riktigt utsövd och pigg(are) varje morgon.
° Huden är mjuk och har fått en helt ny lyster – den behöver knappt smörjas in.
° Kontrollen av hunger är total och jag blir inte längre grinig när jag inte får äta.
° Att jag fått kvitto på att jag uppenbarligen inte har några som helst laster – inte ens kaffe som jag trodde.
° Smaklökarna har blivit otroligt effektiva – allt smakar mycket mer (banan känns som sockervadd…)!
° Min mage och tarmar mår fantastiskt bra och är lugnare än någonsin.
° Lystern i hyn som ser smått solkysst ut.
° Huvudet och hjärnan känns pigga och alerta.
° Känslan av renhet och möjligheten att börja från scratch och bilda nya vanor och rutiner.
° Naglarna är plötsligt hårdare än granit.
° Mitt tuggummi-beroende är helt borta och magen jublar.

Jag är fantastiskt nöjd över att jag valde att testa att detoxa innan jag dömde ut det, och att jag tog mig igenom mina 14 dagar. Jag kommer nu ta chansen att lägga om mina vanor ganska rejält, och jag har startat redan idag. Mina kopiösa mängder koppar kaffe ska inte in i mitt liv igen, jag ska inte börja tugga tuggummi igen och jag ska göra allt jag kan för att undvika tillsatser och kemikalier i min mat…bland annat. Jag kommer att återkomma till ämnet, men en sak är säker – min kropp är alltid värd att må minst lika bra som den gör idag! 🙂

All in all – fantastiskt värt att offra två veckor av mitt liv på en tråkig detox.
Jag har säkert glömt något i min roman…så har ni frågor, åsikter eller funderingar – shoot!

I mitt badrum. Amen to that – nu mer än någonsin.