I'm shining! -

Sista löppasset inför Tjejmilen är avklarat. Med två vilodagar i kroppen (jag blev aldrig sjuk – heja vila!) och gårdagens föreläsning färsk i minnet klev jag upp på bandet imorse. Planen: 5 kilometer med fartökning. 5 kilometer är ingen favoritdistans, det är ju bara jobbigt från början till slut, men ibland är det skönt att bara bränna ur benen ordentligt.

Efter 1 km uppjogg drog jag iväg i 4.20-tempo. Försökte tänka på alla små tekniktips från igår – att luta mig lätt framåt, skjuta fram höften och koppla på rumpan. Låta steget kännas tick, tick, tick…landa med fötterna under mig och bara ”tassa på”. Döm om min förvåning när jag bockade av den där halvmilen på 21.23, och visst kände jag mig trött men inte slut. För mig är det en snabb halvmil, men känslan i kroppen efteråt var likvärdig med den jag brukar ha efter en mycket långsammare pass. När jag klev av bandet efter ett par kilometer nedjogg kände jag mig dock extremt trött i rumpan, vilket jag ser som a good thing! Det händer något i löparkroppen, jag känner verkligen det…