glädje

Unbelievable

14 augusti, 2011 /

På bussen hem från Dalarna. Separationsångest. Halva jag vill stanna barfota i gräset och halva jag vill komma hem till betongen och sparka igång hösten med full kraft. Tänker tillbaka ett par månader och skakar lite på huvudet inombords. Jag tror liksom inte på det, att min sommar blev som den blev. Försöker landa i allt men konstaterar att jag inte hade trott på det om någon hade sagt till mig…

…att ”sommaren 2011 kommer att starta med att du trotsar dina löparskadade ben och springer Stockholm Marathon på en tid som du inte hade kunnat drömma om. I ett icke stillat endorfinrus flyger du sen till Toronto för att återigen se dina barndomsidoler, och du toppar även resan med en avstickare till New York. Väl hemma ser du Dave och hans Foo Fighters live för första gången. Firar midsommar med pappa för första gången i ditt liv. Har jordgubbspicnic med din bästa vän. Upplever en magisk Peace & Love-helg (Kings of Leon, 30 Seconds to Mars, Volbeat, Stiko Per Larsson…) som aldrig kommer att glömmas. Ler på jobbet, trots att solen gassar i rekordvärme utanför fönstret. Utnyttjar lediga stunder till att känna semester trots att den inte har börjat. Ser Stiko Per Larsson på Kulturhustaket, drar vidare ut med fint sällskap och glömmer nästan bort att sova. Fastnar på bild. Sitter otaliga timmar på fik och skriver och tittar på folk. Går på fest hos bästa vännen och kommer hem till frukost dagen efter. Åker till Amsterdam med älskade moster och ser Robbie Williams (ok, och statisterna Take That) live för tredje gången i ditt liv…och han är bättre än någonsin. Flyttar temporärt in i kusinens tonårsrum i Dalarna. Promenerar runt halva kommunen och andas. Grillar. Går i mysbrallor med oborstat hår. Plockar blåbär. Äter hemlagat. Hälsar på mormor där hon vilar vid Siljan. Tittar in i barndomshemmet och minns. Springer i solen. Läser. Tillbringar en helt overklig Storsjöyra-helg i Östersund…en helg som alltid kommer att leva kvar i minnet. Andas vidare i Dalarna. Sitter vid en nattlig lägereld vid Siljans strand och nyper dig i armen. Träffar barndomsvänner. Skrattar. Ser profeten i sin egen stad. Tar sovmorgon. Upplever solnedgången över Siljan och blir myggbiten. Ser stolt lillebror cykla i mål. Firar moster som fyller år. Kramas. Skiljer dig från sommaren med ett stort leende och en tår i ögonvrån…och konstaterar att du har tankat energi som räcker minst fram till i vår”.

Nej, jag tror fortfarande inte på det.

Helena hjärta sommaren 2011.

Imorgon startar min höst och jag har planer, mål och energi som jag ska dela med mig av…när jag har packat upp fyra veckors packning, läst igenom posten, fyllt på kylskåpet och fått en natts sömn i min egen säng. Kanske hinner jag kolla till min hemstad till fots innan det också.
Njut av söndagen så länge, den kommer aldrig åter. Kärlek.

Du kanske också gillar

Mina önskningar för 2017

1 januari, 2017

11 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.