Septembers första löppass klarades av idag, tillika det näst sista inför Tjejmilen. Mina ben är så sjukt mycket lättare än jag är van vid och hjärtat slår starkare än någonsin, och under stretchingen efter min snabba halvmil försökte jag analysera vad det beror på. Jag har ju inte sprungit i närheten lika mycket den senaste tiden som jag tidigare har gjort, och det i sig är ju tillräckligt intressant i sammanhanget, men jag kom fram till tre pusselbitar som jag tror är helt avgörande för mina just nu ovanligt snabba ben. Stretchprogrammet från STAC som jag har följt slaviskt sedan en dryg vecka tillbaka (11 tillfällen…). Mina höfter känns helt…