mitt första marathon
-
Adrenalin(!?)
Sitter på tåget mot Sunne…1:a klass (varför boka 2:a klass när det skiljer typ 50 kronor?), det är tyst och lugnt och jag känner mig utvilad och redo för en helg på Selma Spa. Ändå har jag en krypande känsla i kroppen…en känsla av adrenalin! Anledningen? Gårdagens marathoninspirationskväll på Löplabbet! Anders Szalkai (ja, han som drar en mara på en sisådär 2,5 h…) och min vän Petra Månström höll hov och tipsade om både det ena och det andra såhär två veckor(!) innan loppet. Det fullkomligt haglade nyttiga tips och tricks om hur man lägger upp träningen de sista veckorna, hur man äter, vad man äter, om man ska ha…
-
Nej, Helena…
…du behöver inte en väska lika stor som Globen för att vara borta i två nätter. Ja, om det inte är så att du måste ha badkläder, ”vanliga” (vad är det?) kläder och träningskläder för väldigt många pass, varav flera är utomhus i ett väder som just nu enligt prognos pendlar mellan sol och regn…och att du redan från början är kass på att packa effektivt. Jätteväskan är ett faktum och äntligen packad, och jag firar med att dra tillbaka till stan för att marathon-inspireras lite. Imorgon har jag semester och är off to Selma Spa – wiiieeeeh! Lägg dessutom till fyra par skor, en jättenecessär och ett ”handbagage” med…
-
Wohoo!
Vätskebältet inköpt (tack för alla fina tips!) och ena flaskan påfylld med vatten, den andra med årets marathon-dryck från Maxim (bäst att testa nu och inte då…så att säga). 27,35 kilometer avklarade i ett lagom tempo (5,21 min/km) och tisdagens löparglädje är ett faktum…trots att jag och uppfinningen vätskebälte inte är helt kompatibla ännu. Fattar ni att jag knappt kunde ta ett enda löpsteg efter min vandring för bara ett år sen!? Jag är otroligt nöjd att jag klarade distansen hyfsat smärtfitt och säger bara heja kroppen! Fylld med härliga endorfiner men med tusen ton mer respekt för 42,2 kilometer. Pepp kommer att behövas den 28 maj…tro mig.
