Stort tack för alla hälsningar, mail och sms som har strömmat in – de värmer här hemma i min lilla sjukstuga ska ni veta. Jag börjar sakta men säkert komma tillbaka. Jag är dock fortfarande väldigt hängig och trött och kommer inte att jobba imorgon heller. Om jag blir helt färdig av att gå 1 kilometer för att handla så tror jag inte att ett högljutt gym och en massa människor är vad mitt huvud vill omge sig med riktigt än. Vila är a och o när man har hjärnskakning, och jag vågar verkligen inte chansa när det gäller mitt huvud. Det är otroligt ovant att ligga hemma och göra…

Mitt ansikte har ändrat färg sedan ni såg mig senast. Det som tidigare ”bara” var en (i och för sig väldigt stor) bula har nu blivit…något helt annat. Jag blev lite orolig imorse när jag vaknade och gick därför till läkaren för att försäkra mig om att det är ett normalt förfarande att börja färg till en Avatar. Enligt honom är en bula precis samma sak som ett blåmärke, men eftersom skallbenet finns bakom och vägrar låta blåmärket gå tillbaka inåt i kroppen måste blodet ta en annan väg…nedåt. Jag har känt mig snyggare, det har jag, men samtidigt är jag så oändligt glad över att det ser värre ut…

Det finns en anledning till att jag inte har skrivit något sedan i måndags. Jag konstaterar att hala sneakers, två matkassar och stenhårda och hala plogkanter inte är något vidare i kombination med en trött och ofokuserad Helena. Min tisdagskväll spenderades på akuten på St Görans sjukhus och jag ligger nu hemma och vilar med en bula i pannan, huvudvärk och illamående orsakat av en lätt hjärnskakning. TV, dator och läsning ska undvikas i för stor mängd och eftersom jag blir helt slut efter 10 minuter så låter jag bli det helt. Jag kommer tillbaka, men det kommer att dröja några dagar. Det enda jag orkar nu är att ligga…