Jag fick för mig att träna ben idag. Eftersom jag inte har ansträngt benen ordentligt sedan den där kalla lördagen i Gävle, men ändå trodde att jag var starkare än Pippi och matade på dem ett par ton under passet så är jag ganska…slut nu. Det blir helt enkelt en lugn och stilla (well, fysiskt – inte mentalt) kväll hemma med lite småpyssel och en smygande längtan efter jul. Indiska har en helt fantastisk olja i butik nu som heter cozy christmas, och jag har blivit helt beroende av den. Jag har dock bestämt mig för att vänta med glöggen (som är mitt ständiga julberoende) till helgen, eller allra helst…

Jag funderade lite härom dagen över det här med att ha en hobby. Ni vet, ett intresse utöver det vanliga för något som man gärna ägnar sin lediga tid åt. Mina kunder konstaterar ofta att träning är min hobby, men jag brukar inte hålla med. Träningen är för mig en naturlig del av mitt liv, och inget jag skulle kalla en hobby. Nej, jag vet faktiskt inte om jag har någon regelrätt hobby. Jag menar som i att samla på frimärken, skåda fåglar eller baka cupcakes på varje ledig stund. Fotografering var kanske min hobby en gång, men nu när min kära Nikon D80 står där i hyllan täckt med…

Ja, eller iallafall krossade kakaobönor. Jag hämtade ut ett litet survival kit från Holistic att fylla vinterskafferiet med igår, så idag lade jag till lite extra antioxidanter, magnesium, järn, krom och C-vitamin till min gröt (tack för bra gröttips igår!). Att kakao kickar igång seretoninet i kroppen och gör oss lite gladare känns ju som en skön måndagsbonus!