Browsing Category

träningsinspiration

bokrecensioner boktips löpning träningsinspiration

Det är bara att springa

Dalarna fortsätter att leverera SOMMAR med stora bokstäver, och jag vaknade till ännu en molnfri dag. Efter 10 timmar sömn, en frukost och en kopp kaffe med mamma drog jag till gymmet och brände av en timme på ett näst intill tomt golv. Det är ju extra skönt att träna på semestern när man har obegränsat med tid, jag förstår inte varför fler inte tänker så?

På vägen hem hämtade jag ut ett paket med två böcker som jag har väntat på, packade badväskan och stack ner till Siljan. Författaren till en av böckerna träffade jag för första gången för ganska exakt fem år sedan, och då var hon inte särskilt intresserad av ämnet hon nu har skrivit en bok om – löpning. Jag skulle nog kunna sträcka mig så långt att säga att hon inte ens gillade att springa.
Då, 2009, skrev hon sin blogg ”Egokick” och mest om leopardmönstrade outfits, hade full koll på kläder (i synnerhet H&M) och tränade allt som oftast på Friskis & Svettis. Idag driver hon Maratonbloggen på SvD och har sprungit otaliga lopp runt om i världen. Imponerande vändning!

Det är bara att springa är Petra Månströms debutbok, men jag misstänker att det inte kommer att bli hennes sista. Det är en fantastiskt inspirerande bok, inte bara för nybörjare utan även för oss som har sprungit en del. Jag fick både tårar i ögonen och ett par goda skratt när jag sträckläste de 175 sidorna på stranden idag. Hennes egna erfarenheter blandas med intervjuer med bland andra Anders Szalkai, Evy Palm och Kjell-Erik ”Kramp i benet? Om du inte har kramp i hela kroppen kan du väl för fan inte bryta!” Ståhl. Riktigt bra sommarläsning, och nu är jag ännu mer sugen på min kvällsrunda…win win!

bild-74

bild-73

träningsinspiration utmaningar

Snart händer det

Ett nytt år står för dörren. Om endast 17 dagar(!) vänder vi blad och skriver 2014 i kalendern. Jag – och säkert många med mig – får en lite pirrande känsla i magen över en stundande nystart, drömmar som ska infrias och nya mål som ska uppnås.
2013 har för mig varit ett år som jag gärna lägger bakom mig. Visst har jag haft många bra dagar och roliga upplevelser, men i det stora hela har det varit ett ganska tungt år med mycket sjukdom och negativ energi. Nästa år kommer det att vända, det vet jag. Jag inledde det här året med att ligga sjuk på nyårsafton och det fattar ju vem som helst att det inte är någon optimal start. Mitt 35:e levnadsår ska bli något annat, och jag ser med glädje fram emot att skåla in det nya året.

När det kommer till träningen sitter jag och filar lite på nya utmaningar och mål för nästa år, och konstigt nog har jag än så länge inte ett enda lopp inbokat. Löpningen har ju varit lite av en bisyssla i min träningskalender under hösten och det märks när jag tittar framåt. 2014 kommer självklart inte att förbli lopplöst helt och hållet, men fokus ligger på lite andra bitar. Är dock sugen på att springa Midnattsloppet igen, den nya halvmaran i regi av Women’s Health lockar, en kortare stafett med ett kompislag vore kul och det skulle såklart vara kul att testa trycket i benen i ett snabbt millopp á la Hässelby. Sen känner jag ju mig själv så pass väl att jag vet att det kommer att dyka upp spontana utmaningar längs vägen också, sådana som jag bara hoppar på med kort varsel på ren magkänsla och krigar mig igenom för den där oslagbara kicken som är så underbar!

Det är kul att titta framåt, planera och skissa på mål, och ännu roligare är det att hugga tag i träningen ordentligt efter nyår och ge sig f*n på att ta sig hela vägen fram. Det spritter i benen (som inte har tränat på över två veckor) av bara tanken!

Har du några specifika träningsmål inför 2014, och känner du till någon kul utmaning som du tror skulle vara något för mig?

IMG_2118

Att springa hela Vasaloppsleden – typisk spontangrej som jag hoppade på med en veckas varsel.

löpning lopp minnen träning träningsinspiration

Tillbakablick och längtan

Jag var till läkaren igår. Oftast går jag inte till läkaren när jag är förkyld eftersom man ändå bara brukar få höra att man ska gå hem och vila och vänta ut viruset. Den här gången är jag dock glad att jag gick dit. Sänkan var mycket högre än önskat, domen löd ”akut infektion och bör vila” och jag är nu hemma med en 10-dagars penicillinkur. Jag gillar inte antibiotika, men jag gillar inte att vara sjuk heller så nu är det bara att välja mellan pest eller kolera. Det är ju bara en förkylning trots allt, det är bara att härda ut.

Jag längtar dock efter att träna. Jag längtar gränslöst efter det. Jag saknar svetten, endorfinerna och de trötta musklerna. Nu på morgonen tittade jag tillbaka på mitt träningsår, lite för att sätta plåster på de blödande träningssåren. Det känns lite bättre nu när jag har konstaterat att min kropp har hängt på mitt träningståg hela året och att det kanske inte är mer än rätt att den får ett par veckors vila nu. Den är mer än värd det.

Tjejsnacklångpass med Anna. Otaliga tusingar. HotMojo i kubik. Mara(- och pannbens)träning på löpband. Strandlöpning på drömön Cuba. Nött åtskilliga backintervaller i källaren på jobbet. Varit nära att spy på Västerbron. Sprungit långpass utan vatten. Kämpat mig igenom min andra mara. Sprungit med Nike Run Club. Tränat med Team Nylén och tre hjältar i Rålis. Kört så många utfallssteg att jag inte ens kan räkna dem. Gjort lekparken till mitt gym. Sprungit hela Vasaloppet. Äntligen tagit tresiffrigt i marklyft. Sprungit runt ett helt land. Samlat in en massa pengar till Plan och betalat mina givare med en Tjejmil och 719 utfallssteg. Utbildat mig till löpcoach och gjort ett spyfärdigt maxpulstest. Sprungit längs gatorna i New York. Kämpat mig igenom intervaller så snabba att mina ben knappt har hunnit med. Blivit grymt mycket starkare, inifrån och ut.

Ibland är det nyttigt att titta i backspegeln, krama om sin kropp och låta den få vara lite trött och sliten. Längtar till 2014 gör jag dock ändå, jag ser en massa roligt i kikaren och välkomnar det nya och friska träningsåret med ett leende. Men nu ska kroppen få vila.

edorfiner