Browsing Category

väder och vind

löpning väder och vind

>Oskön löpning

>

Det kanske inte är någon slump att Sara valde att skriva ”om att göra vad jag vill” idag. Jag log faktiskt lite för mig själv när jag lite snabbt tittade in hos henne för ett par timmar sen, precis innan jag stack ut för att göra precis vad jag ville.

Idag ville jag nämligen springa. Först ville jag hoppa på löpbandet på jobbet och springa tills jag blev uttråkad, men sen ångrade jag mig. Jag ville istället trotsa novembersnöregnslaskpissvädret och sticka ut och springa.

Det kan ju inte ha varit så skönt, tänker ni nu. Nej, det var det inte. Det var inte skönt att termometern visade noll grader. Det var heller inte särskilt skönt att jag var blöt och iskall om fötterna redan efter en halv kilometer. Det var ännu mindre skönt att det snöblandade regnet piskade mig i ansiktet hela vägen med hjälp av en motvind som verkade göra sitt bästa för att byta håll och jobba mot mig i 9 kilometer. Nej, skön är verkligen det sista jag skulle benämna den just avklarade löprundan.

Då kan det ju inte ha varit speciellt kul heller, är kanske er nästa tanke. Nej, det var inte alls kul. Inte någonstans faktiskt. Det var inte kul att frysa om fötterna. Det var inte kul att tvingas springa och kisa mot snön i 46 minuter. Det var inte heller speciellt kul att det kändes som att jag trampade luft och inte kom någonstans i det halvdecimeterhöga slasket. Nej, kul är inte heller ett ord jag skulle använda för att beskriva kvällens löpning.

Men guess what – jag tränar inte för att det är kul och skönt. Inte alltid iallafall. Visst, igår tränade jag för att det var kul, och visst har jag varit på ett och annat lugnt yogapass för att det är skönt. Men annars – inte så ofta. Jag skulle nämligen ljuga om jag påstod att det är särskilt skönt med svidande mjölksyra, eller att intervaller på löpbandet i 18 km/h är kul.
Nej, jag tränar för att bli starkare. Snabbare. Bättre. Jag vet att kroppen måste utmanas för att utvecklas. Den är inte dum, och dessutom ganska lat, och pressar jag den inte kommer den att förbli som den är. För mig får det alltså gärna kosta lite, så långe jag märker resultat. Det får gärna skaka i musklerna, jag kan stå ut med smått andnöd och det kan få smaka lite blod. Men kul, nej…det är det rakt inte.

Kul, det blev det idag först när jag kom hem efter min löpning. När jag fick öppna dörren till min lägenhet och kliva in i värmen. Det var kul att komma hem. När jag nu fått av mig mina iskalla skor och kläder, tagit en varm dusch, ätit en god middag och sitter här i soffan och är stolt över mig själv för att jag trotsade vädret och inte gav upp, ja då kan jag med gott samvete använda ordet skönt.

Are you with me?
Foto: Privat. Oberörd(?) efter 8,83 km snömoddslöpning.

väder och vind

>Kung Bore – let’s dance!

>

SMHI har lovat snötäcke över huvudstaden. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på knarr under fötterna, gnistrande morgonpromenader och nystickade halsdukar.
För att inte tala om knäpptyst snölöpning längs byvägarna, mysiga fotbadskvällar med moster inne i värmen och snöbollskrig med småkusinerna hemma i Dalarnacan’t wait!
Foto: Privat. En härlig tendens till vinter längs min morgonpromenad i söndags…

funderingar glädje väder och vind

>Color your world!

>Höstmörkret är här….och varje år blir alla tagna på sängen och smått förvånade. Tänk att det är så mörkt ute. Ja, tänka sig att det blev mörkt den här hösten också. Märkligt.

Jag kommer ihåg en gång på mitt förra jobb. Fikapaus och vi som synkade blodsockerfallet vid 16-tiden stod i köket för att äta lite mellis. Det var sen höst. Det var närmast becksvart ute. Det regnade dessutom. Någon började gnälla på ”skitvädret” och undrade om det aldrig kunde ta slut!? Majoriteten nickade instämmande, drog ner mungiporna i botten och höll med. J*vla pissväder. ”Hösten är verkligen vidrig!”
Jag höll självklart inte med. Jag har, som de flesta av er vet, lite svårt att tillåta mig själv att lägga energi på saker jag inte kan påverka. Vädret t.ex. Jag har hittills inte mött en enda människa som kan ändra på det rådande vädret, och då har jag t.om. letat djupt in i Amazonas. Min reaktion på det allmänna gnället var att reagera tvärtom, inte för sakens skull utan för att det var min åsikt.
Råkade säga att jag ändå tycker att hösten är lite mysig. Mörkret gör ju att man äntligen kan tända en massa ljus, krypa upp i soffan och tillåta sig själv att bara vara inne och mysa. Koppla av och njuta. Eller gömma sig från regnet en stund i en biosalong med en stor popcorn och bara koppla bort världen. Gå in och träna, ta en varm dusch, basta och dra på sig mössan och helt omstartad åka hem i kylan. Inga krav på att man ”måste” vara utomhus och uträtta stordåd.
Men nej, så fick man inte tycka. Kommer inte ihåg ordagrant, men en av kommentarerna jag fick var (med en blick som sade allt om missnöjet med vad jag just sagt) ”Ja, men ibland kanske man kan tillåta sig att vara lite negativ och tycka illa om någonting iallafall”, med undermeningen att jag älskar och hyllar allt här i livet, mest för sakens skull.

Så är självklart inte fallet. Jag har svårt att se positivt på sjukdomar. Svält. Icke älskade och ensamma människor. Orättvisor. Krig. Men vädret – kom igen nu!
Väljer man att se hösten som en svart och hemsk årstid så kommer den förmodligen att bli det. Ser man dock det där andra, det man kan vinna på mörkret och regnet, så kommer livet att bli så mycket lättare trots att man tvingas att leva mer eller mindre utan dagsljus.
Bjuder inte naturen på ljus och färgsprakande scnener så får man se till att skapa dem själv.
Behöver jag tillägga att jag satt och log på bussen hem från jobbet när det kom snöblandat regn från himlen? Här ska mysas!
Foto privat. M&M Store på Times Square, NYC, maj 2008. De har förstått hela grejen..