mitt första marathon

Första maran – the true story

Ok, jag tror att jag har landat hyfsat bra nu och är redo att ge er ASICS Stockholm Marathon 2011 – the story. Långt lopp, långt inlägg. Here we go…

Lördag 28 maj. Vaknade utsövd och pigg, tittade ut på vädret och konstaterade +13 grader och moln. Perfekt. Frukost, sista packningen och fullt fokus på uppgiften. Faktum är att jag var så fokuserad att jag hade glömt mammas mobilnummer som jag skulle skriva på baksidan på nummerlappen. Närmast anhörig, ifall att jag skulle rasa ihop längs vägen. Usch.
Bussen in till jobbet, som fick agera avstjälpningsplats för väska och duschplats efter loppet. Sista pepp med ett par kollegor, en massa lycka till-sms och sen promenad iväg till starten. Fokuserad som aldrig förr, ”lätt” nervös.

45 minuter till start. Kissnödig. Besöker en toalett och peppar lite med en brittisk kille i kön. Äter en halv banan, men är egentligen inte det minsta hungrig. Nerver.

Startfållan, 25 minuter kvar. Kissnödig igen(?). Världens kö, är klar 3 minuter innan start. Springer på Ann för första gången in real life, vi hinner med en kram och ett lycka till.

Startskottet går. Det pirrar rejält i magen när jag efter två år av skador inställda lopp korsar startlinjen och slår igång min klocka som ska se till att jag inte går ut för hårt…målet är att hålla 5 min/km från start och så länge jag orkar. Första kilometern avverkas på 5.10 trots trängsel och känslan i kroppen är obeskrivlig. Äntligen är jag iväg!

Sträckan fram till slottet och markeringen för 5 kilometer bara försvinner. Det är en helt fantastisk känsla att kicka igång sitt första marathon, bli framburen av publiken (tack Sofy och Mela!) och vara en del av det folkhav som intar Stockholms gator ett steg i taget.
Söder Mälarstrand susar förbi, den annars ganska tråkiga sträckan är plötsligt hur härlig som helst. 8 kilometer avverkade i slutet av raksträckan, sen är det dags för den mytomspunna Västerbron. Lätt känsla, ler uppe på toppen och känner en känsla av en halv seger. See you om  23 kilometer…

1 mil passeras på 50.59, och mitt tänkta kilometertempo ligger tryggt och fint i benen. Mellan 10 och 15 kilometer händer dock något och de avverkas på i snitt 4.47 min/km. Benen bara susar över asfalten och jag känner mig starkare än någonsin. Min allra bästa vän står med en stor hejarklack vid 12,5 och det enda jag får fram när jag passerar dem är ”det är så jävla lätt!”

Stilstudie vid 12,5. Ser säckig ut men svävade.

Blir påhejad av chefen (tack!!!) strax efter 14 km och kroppen känns då oförskämt lätt, andningen är jämn och fin och loppet känns hittills som en barnlek. När Stadion passeras strax innan 17 km ler jag bara över att första varvet har klarats av trots att jag knappt märkt det. Underbar känsla!

Vid 18,5 svänger jag av mot Djurgården, den delen av banan jag har fasat mest för. Nästan en hel mil ska avverkas på i det närmaste publiktomma gator, det blåser därute och det gäller att ha pannbenet på sin sida. Det märks att löparna runt mig tänker samma sak. Löpstegen säckar ihop en aning, det är totalt knäpptyst i klungan där jag ligger och det suckas och stönas på sina håll. Halvmara-markeringen är mer än välkommen, den passeras för min del på fina 1.46.07 och min enda tanke är att jag nu är på väg hem igen. Halva loppet avklarat!
Resten av Djurgården är ingen rolig historia. Jag roar mig med att äta lite Dextrosol, köra lite andningsövningar och inreda mitt kök in my mind. När Gröna Lund passeras och jag känner doften av publiken på Djurgårdsbron känns det lite lättare och jag kan nästan le igen…men nu börjar det onekligen kännas i benen att jag har sprungit en liten bit.

Strandvägen är en ren fröjd. Galet mycket publik, alla skriker och applåderar och det känns på något sätt som att de förstår hur tråkigt vi har haft det därute på Djurgården. Vid 29 passerar jag Sofy och Mela för andra gången, kör en high five och avverkar sen ytterligare två ungefär hundra meter längre fram där ett par kunder står och skriker halsarna av sig. Det enda som hägrar i mitt huvud nu är 30 km-markeringen, det är ju då maran börjar säger de som vet.

Och visst är det nu det börjar. Känslan av tuggummi under skorna, lätt stelhet i knän och höfter och kampen mot benen för att få tillbaka flowet. Mellan 30 och 35 kilometer ligger km-tiden på 5.19 i snitt, och det känns. Det går liksom inte att springa snabbare. Västerbron efter 33 kilometer är ingen lek, och när jag kommer upp på toppen har jag lust att skrika f*uck off Västerbron! allt vad jag orkar. Men jag orkar liksom inte. Känslan jag hade i nedförsbacken första varvet finns inte kvar nu. Benen rullar inte och jag får slita för varje steg. Strax efter bron står min naprapat och vrålar, och det ger mig lite extra tryck under fötterna.

Norr Mälarstrand är lååång, och när jag når Stadshuset för andra gången intalar jag mig själv att det BARA är 6 kilometer kvar. 6 kilometer – det är ju bara en sjundedel av det jag redan har avverkat! Vägen upp till Norra Bantorget där min största hejarklack, som jag skröt så för att det var så jävla lätt på första varvet, står känns dock lång. Väldigt lång. De skriker mer än någonsin, och det enda jag skriker tillbaka är skjut mig – jag är så jävla trött! Oskön känsla, minst sagt.

39 kilometer. Två fulla muggar med vatten vid vätskekontrollen…sjukt törstig. Nedförsbacken mellan 39 och 40 kilometer kändes inte som en nedförsbacke, I tell you. Det börjar bli riktigt segt nu. Låren är stumma, mjölksyran rusar och krampen är nära. Ska jag behöva bryta nu!?
2 kilometer kvar…det är inte särskilt kul nu. Inte alls faktiskt.
1 kilometer kvar…EN kilometer och jag ser ju nästan Stadion! Kom igen nu Helena – kör nu för fan! hör jag plötsligt och där står min chef igen, som en räddande ängel. Nu ska jag in i mål, så är det bara.

Svänger äntligen in på Stadion. 250 meter kvar och solen tittar fram. Peppar en kille bredvid mig trots att jag är helt slut. Han peppar tillbaka och jag ökar helt osannolikt farten runt banan. När mållinjen korsas vinglar jag till, en sjukvårdare kommer fram och undrar hur det är och jag svarar ”fantastiskt, lite trött kanske”. Sen kommer det ett par tårar. Några hundra, mest av lättnad att det är över. Jag har klarat ett marathon och jag har gjort det på en tid jag aldrig hade kunnat drömma om. Den smått ouppnåeliga drömmen om 3.45 putsades med nästan 9 minuter och känslan i kroppen var rätt skön där på Östermalms IP efteråt, även om det är först idag jag kanske börjar förstå vad jag gjorde igår.

TACK alla ni för fina ord, sms, mail, meddelanden på Facebook och rop längs vägen. Det hade varit bra mycket jobbigare utan er!

Placering 260
Placering (Åldersklass) 170
Totaltid (Netto) 3.36.50
Genomsnittsfart 05.09 min/km

Mellantider

Split Tid Diff min/km km/h Plac.
5K 0.25.19 25.19 05.04 11.86 340
10K 0.50.59 25.40 05.09 11.68 339
15K 1.15.40 24.41 04.57 12.16 307
20K 1.40.36 24.56 05.00 12.03 286
Halvmara 1.46.07 05.31 05.03 11.91 284
25K 2.05.55 19.48 05.05 11.83 270
30K 2.31.02 25.07 05.02 11.95 250
35K 2.57.35 26.33 05.19 11.29 248
40K 3.24.40 27.05 05.25 11.08 256
Mål 3.36.50 12.10 05.33 10.82 260

 

You Might Also Like

37 Comments

  • Reply
    mamma
    29 maj, 2011 at 08:41

    Fantastiskt Helena….gick som en osalig ande här i Mora och väntade på sms….helt otroligt.
    När jag fick veta att du korsat mållinjen rann glädjetårarna ikapp med regnet utanför fönstret 🙂
    Jag ställer mej o Hurrar med alla andra i din omgivning.
    Ha en avkopplande dag….varm kram skickar jag till dej.

  • Reply
    Jennie
    29 maj, 2011 at 08:54

    Fantastiskt! Jättekul att läsa och glad för din skull att det gick så bra.

  • Reply
    Erika
    29 maj, 2011 at 09:01

    Tårar!! Du är grym!

  • Reply
    Anna (orka mera)
    29 maj, 2011 at 09:22

    Åh vad häftigt att läsa. Känns som våra upplevelser av loppet är nära identiska! Det lätta lätta som blev så segt mot slutet! Underbart jobbat på din första mara. Blir det favorit i repris nästa år?

    • Reply
      Helena
      29 maj, 2011 at 15:05

      Oh…just nu kan jag inte riktigt tänka på det. Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet ska avverkas först…men visst, lite sugen är jag allt… 🙂

  • Reply
    JoHo
    29 maj, 2011 at 09:25

    Sitter här och grinar… så FANTASTISKT att läsa. VIlken kämpare du är. Och vilken tid. Du är GRYM!!

  • Reply
    Annica
    29 maj, 2011 at 09:28

    Du är sann inspiration!!! Tårarna bara rinner redan efter första raderna av inlägget och jag kan verkligen känna din mara. Höll lite koll på dug under loppet och imponerades av dina tider, fantastiska kvinna! Njut av en skön söndag nu! Och stort grattis till en grym prestation!

  • Reply
    Lisa
    29 maj, 2011 at 09:37

    Vet inte om det är gravidhormoner eller vad det är, men här sitter jag med tårar i ögonen. Fy sjutton vad bra gjort Helena!! Är inte alls förvånad, men imponerad och likaså maken! Ta hand om dig och kroppen idag och var stolt! Stor kram Lisa

  • Reply
    Annika
    29 maj, 2011 at 09:46

    Osannolikt bra! All respekt! 🙂 Jag hann inte ens heja en enda gång och vips var du i mål! 🙂 men jag tänkte på dig och följde mellantiderna! GRATTIS!!

  • Reply
    Sanna Felldin
    29 maj, 2011 at 09:52

    Helena! Har tänkt på dig och läser nu att allt har gått så bra 🙂
    Duktig du!
    Kärlek!

  • Reply
    Snabba Fötter
    29 maj, 2011 at 12:14

    Grym berättelse och resa Helena! Väldigt bra sprunget och du höll ju ihop det väldigt bra. Och jag känner igen det där med tårarna inne på Stadion…

  • Reply
    Sirpa
    29 maj, 2011 at 12:42

    Impad Helena! Såååå bra! Och vad jämt du sprang hela vägen:-)

  • Reply
    Andrea
    29 maj, 2011 at 13:00

    Vilken tid, vilken prestation! Stort grattis!!

  • Reply
    Mela
    29 maj, 2011 at 17:16

    Cooooooolt! Rysningar och tårar! 🙂

  • Reply
    Sandra
    29 maj, 2011 at 18:10

    BRAVO!!! 🙂

  • Reply
    Andrea
    29 maj, 2011 at 19:18

    Grattis! vilken prestation alltså. Jag kan inte bli annat än inspireras av din berättelse och blir så otroligt sugen på att själv anmäla mig till nästa år redan nu. Du är grym!

  • Reply
    Russin
    29 maj, 2011 at 19:34

    Helt fantastiskt bra gjort. Grattis!

  • Reply
    Frida
    29 maj, 2011 at 20:36

    Fantastiskt bra gjort Helena, vilken toppenprestation! Stort Grattis! 😀

  • Reply
    Anna-Lena Petterson
    30 maj, 2011 at 07:13

    HEJA Helena! Jag är ohyggligt imponerad. Stor grattiskram!

  • Reply
    emliscious
    30 maj, 2011 at 08:07

    Fantastiskt Helena och Fantastiska Helena!! Fy fan vilken prestation!!!!!

  • Reply
    Sofy
    30 maj, 2011 at 08:37

    Fantastiskt starkt genomfört lopp – jag ryser! Så GRYMT jobbat! Grattis och KRAM!

  • Reply
    Löpningenligtmig
    30 maj, 2011 at 11:15

    Otroligt!!! Grattis!!

  • Reply
    Alex
    30 maj, 2011 at 14:32

    Du är så jäkla duktig Helena. Massa grattis till ett fantastisk genomfört lopp och en imponerande tid. Nästa år fixar du sub 3.30 utan minsta problem. Grymt bra skivet också!

  • Reply
    Relaxar « Health by Helena
    2 juni, 2011 at 08:19

    […] Första maran – the true story Kategorier Välj kategori affirmationer älskade familjen balance training blodgivning bloggen irl bloggtips Bloglovin’ blueberry lifestyle böcker bokrecensioner boktips boybands bulgarian training bag chokladfabriken citat coaching conventions cykling dryck egotid el camino endorfiner events fettförbränning filmer filmrecensioner fitness magazine foton från mitt liv frågestund frukost funderingar funktionell träning glädje golden circle comedy club helena 2.0 Helena i bild Helena i media helena jublar helena morrar helena pysslar helena testar helena vill ha hemma hos Helena Holistic hudvård humor hurra i have a dream inspiratörer jobb kärlek kettlebells kloka ord konsert kost kosttillskott Lifeportalen löpning lopp mat matfusk min ögonoperation min väg till pincha mayurasana minnen mitt dalarna mitt första marathon mitt Stockholm mode morgon motivation musik mysterier nominerad nostalgi nya livet NYC Okategoriserade ord på vägen på hallmattan party paulo coelho personligt powerwalk prag presenter prylar PT RAW comedy recept red bull redcord resor restaurangtips saknad scandscape Selma Spa sett på stan shoppingtips singel i stan sjukdom skador Skavlan skor smink sommarlov sommarpratare sömn söndagssol söta saker spikmattan spot and tell stabilitetsträning stand up comedy Stiko Per Larsson Stockholm Marathon stockholmstips studio paus styrketräning super saturday svammel systerobror tårar tastecasting.se the academy The NIke Blast ToppLoppet träning träningsinspiration träningsprylar träningsvärk tv underbara lillebror undersökning utbildningar utlottningar utmaningar väder och vind välgörenhet välgörenhet vandringsprylar vänskap vardagslyx veckosummering verklighet videoblogg vila vintips yoga youtube बुद्ध /* 0 ) { location.href = "http://healthbyhelena.com/?cat="+dropdown.options%5Bdropdown.selectedIndex%5D.value; } } dropdown.onchange = onCatChange; /* ]]> */ Arkiv Välj månad juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011 december 2010 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juli 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010 december 2009 november 2009 oktober 2009 september 2009 augusti 2009 juli 2009 juni 2009 maj 2009 april 2009 mars 2009 februari 2009 januari 2009 december 2008 november 2008 oktober 2008 september 2008 augusti 2008 juli 2008 juni 2008 maj 2008 Rss feed Här hittar du min rss-feed var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-5985076-4']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www&#039😉 + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })(); Post […]

  • Reply
    Katten
    16 juni, 2011 at 21:48

    Fy fan vad bra jobbat, blir helt galet imponerad! Vilken känsla det måste ha varit. Kul att läsa och få ta del av den , litegrann 🙂

  • Reply
    Oh yes! « Health by Helena
    18 juni, 2011 at 18:01

    […] för mitt första riktiga löppass (5-kilometaren på löpbandet igår räknas inte) sen maran. Fick ett råd från ett proffs som jag har stor respekt för att vila från löpningen i upp till […]

  • Reply
    Vad hände??? « Health by Helena
    23 juni, 2011 at 14:27

    […] jag har drabbats av någon form av post-marathon-lathets-syndrom. Sen urladdningen i Stockholm för 26 dagar sedan har jag liksom inte haft någon vidare lust att träna alls. Resan till Toronto och New York kom ju […]

  • Reply
    Jag gör det! « Health by Helena
    15 juli, 2011 at 14:53

    […] borta, men den får en dag till) så kan man ju planera roliga saker för framtiden istället! Min första mara har nu bara lämnat spår av mersmak i kroppen, all smärta är som bortblåst…så det är […]

  • Reply
    Igentäppta stuprör « Health by Helena
    9 augusti, 2011 at 15:05

    […] har dock hjälpt mig helt ofattbart mycket, och helt mirakulöst tog jag mig igenom Stockholm Marathon utan enda känning. Tack benen. Löpningen därefter har ju som ni vet varit sparsam men benen har […]

  • Reply
    Unbelievable « Health by Helena
    14 augusti, 2011 at 13:13

    […] ”sommaren 2011 kommer att starta med att du trotsar dina löparskadade ben och springer Stockholm Marathon på en tid som du inte hade kunnat drömma om. I ett icke stillat endorfinrus flyger du sen till […]

  • Reply
    Och nu – reklam. « Health by Helena
    3 oktober, 2011 at 06:37

    […] utan dem, och jag tror att de hjälpte mig mer än jag förstår när jag susade (well…) runt Stockholm Marathon i maj…dessutom helt utan skavsår. Med tiden har ju cirkulationen i mina underben tack och […]

  • Reply
    …a BIG step (for me, that is)! « Health by Helena
    7 december, 2011 at 14:13

    […] enda gång. Det var faktiskt så svårt att jag så smått gav upp, satsade på löpningen inför maran istället och sen rann det ut i sanden. I somras lade jag sen på mig ett rätt stort antal kilon […]

  • Reply
    Klapp på axeln « Health by Helena
    13 december, 2011 at 07:36

    […] som jag är särskilt stolt över. Inte helt otippat log jag lite extra när jag tänkte på lördagen den 28 maj, då jag med råge överträffade mina egna förväntningar och tog mig igenom min första mara på […]

  • Reply
    Det närmar sig… « Health by Helena
    31 maj, 2012 at 08:53

    […] jobbigt på lördag kommer jag dock att tänka på förra året, hur glad och stolt jag var över mitt första marathonlopp…och sedan blicka framåt mot den 14 juli när det är min tur för i år. Jag blir pirrig i […]

  • Reply
    Planering? « Health by Helena
    21 november, 2012 at 19:52

    […] och mindre mål längs vägen, och då får jag ju såklart skärpa mig och planera lite mer. Mitt andra Stockholm Marathon ligger ju t.ex. i horisonten och lurar, och en mara springer man ju inte bara sådär utan någon […]

  • Reply
    Maragodis? « Health by Helena
    22 maj, 2013 at 09:00

    […] underhållning längs banan och det känns mer eller mindre som en mil som bara ska betas av. Förra året roade jag mig med lite andningsövningar och annat därute för att få tiden att gå, och nu […]

  • Reply
    Tredje gången gillt « Health by Helena
    28 augusti, 2014 at 18:26

    […] på en liten tillbakablick från 2011 då jag debuterade och sprang mitt hittills snabbaste lopp  – 3.36.50. Det syns nästan på minen. 2013 gick det inte lika snabbt och såhär i efterhand […]

  • Leave a Reply