mitt dalarna
-
Ordningen återställd
Jag tröttnade på Stockholm efter mindre än ett dygn. Jag älskar verkligen min hemstad, men det är något som gör att jag längtar bort när jag har semester. Det är nog en kombination av att jag har svårt att koppla av till 100% när jag är hemma, och att jag vill vara med mina nära och kära när jag är ledig och har chansen…så jag hann inte mer än landa hemma, sova några timmar, tvätta, packa om och få lite sol på näsan på min gräsmatta innan jag tog mitt pick och pack och stack hem till Dalarna igen. Har haft en lika skön morgon som jag alltid har här.…
-
Heja kroppen!
Imorse kunde jag för första gången sedan i måndags ha riktiga skor på mig (efter ett par dagar i flip-flops och Fivefingers) när jag gick på min morgonpromenad, och dessutom kunde jag nästan hålla mitt normala promenadtempo. Kroppen är ju helt fantastisk ändå, från att nästan inte kunna röra sig framåt ena dagen till att knappt tre dagar senare ta sig 8 kilometer i fantastisk dalasommarmiljö. Hade Filip Hammars sommarprat i öronen och kan verkligen rekommendera er att lyssna på det – så klokt och bra. Frukosten har landat i magen och kaffekopp nummer jagharingenaning är precis upphälld. Vädergudarna är med oss även idag, solen skiner från en fullständigt klarblå…
-
Jag gjorde det!!!
Jag är hemma. Klockan 12.40 idag sprang jag över mållinjen i Mora efter dagens etapp på 42,7 km. Min älskade familj mötte upp och jag grät av smärta och lättnad över att ha avslutat den 90 kilometer långa löpningen som jag startade bara 27 timmar tidigare. Jag ska berätta om hela äventyret, men jag måste faktiskt landa lite först…just nu njuter jag av känslan av att ha klarat av något som jag tvekade över ett antal gånger längs vägen. STORT tack för alla uppmuntrande ord och hälsningar jag har fått från er alla – det har hjälpt mig hela vägen! Jag kommer snart att berätta hur det kändes hela vägen…