-
Lidingöloppet med Team Aron
Jag har alltid sneglat mot Lidingöloppet med skräckblandad förtjusning. Förra året sprang jag Lidingö Tjejlopp, som utgörs av den sista milen på banan, men hela loppet har aldrig lockat mig sådär supermycket. Jag har bara hört hur jobbigt och kuperat det är. Fram tills Aron frågade om jag ville hänga med och springa årets lopp i hans team. Då säger jag aldrig nej. Självklart ska jag springa 30 kuperade kilometer och stötta hans insamling till Barncancerfonden. Nu efteråt är jag så otroligt glad över att jag sa ja. Maken till kämpaglöd och inspirationskälla får man leta efter! Att springa Lidingöloppet är inte lätt. Att rulla runt och klättra uppför alla…
-
Jag skulle ju inte…
Nej, jag skulle ju inte springa fler längre lopp i år…eller några lopp alls faktiskt. Jag hade ju liksom sprungit klart för i år efter Ultravasan90. Men man får ju ändra sig. Man får alltid ändra sig. Det är Lidingöloppet på lördag, ett 30-kilometerslopp jag fortfarande inte har tagit mig an. Jag hade ingen som helst plan på att springa i år heller, men när Aron Anderson behöver löpare i sitt team så är inte jag den som är den. Hur svårt kan det vara liksom? Vi hade så fantastiskt kul på både Stockholm Marathon och Midnattsloppet i år så det går liksom inte att tacka nej till ytterligare 3…
-
Midnattsloppet med Team Aron på en viktig födelsedag
Idag fyller min älskade moster 51 år. För tre år sedan fick hon bröstcancer som hon med hjälp av operation, cellgifter och strålning bekämpande. Hon överlevde. Jag är evigt tacksam över att ha henne kvar i livet! Under min vandring genom Nya Zeeland i vintras samlade jag in nästan 170000:- till Cancerfonden för att hjälpa till att rädda livet på andra mostrar. Och fastrar. Och mammor. Pappor. Mor – och farföräldrar. Vänner. Bröder och systrar. Vi drabbas alla av cancer på något sätt i livet och ingen kommer undan. På min mosters födelsedag idag kommer jag att göra en insats för barnen och Barncancerfonden. Ikväll springer jag Midnattsloppet här i…
