löpning,  lopp,  minnen,  träning,  träningsinspiration

Tillbakablick och längtan

Jag var till läkaren igår. Oftast går jag inte till läkaren när jag är förkyld eftersom man ändå bara brukar få höra att man ska gå hem och vila och vänta ut viruset. Den här gången är jag dock glad att jag gick dit. Sänkan var mycket högre än önskat, domen löd ”akut infektion och bör vila” och jag är nu hemma med en 10-dagars penicillinkur. Jag gillar inte antibiotika, men jag gillar inte att vara sjuk heller så nu är det bara att välja mellan pest eller kolera. Det är ju bara en förkylning trots allt, det är bara att härda ut.

Jag längtar dock efter att träna. Jag längtar gränslöst efter det. Jag saknar svetten, endorfinerna och de trötta musklerna. Nu på morgonen tittade jag tillbaka på mitt träningsår, lite för att sätta plåster på de blödande träningssåren. Det känns lite bättre nu när jag har konstaterat att min kropp har hängt på mitt träningståg hela året och att det kanske inte är mer än rätt att den får ett par veckors vila nu. Den är mer än värd det.

Tjejsnacklångpass med Anna. Otaliga tusingar. HotMojo i kubik. Mara(- och pannbens)träning på löpband. Strandlöpning på drömön Cuba. Nött åtskilliga backintervaller i källaren på jobbet. Varit nära att spy på Västerbron. Sprungit långpass utan vatten. Kämpat mig igenom min andra mara. Sprungit med Nike Run Club. Tränat med Team Nylén och tre hjältar i Rålis. Kört så många utfallssteg att jag inte ens kan räkna dem. Gjort lekparken till mitt gym. Sprungit hela Vasaloppet. Äntligen tagit tresiffrigt i marklyft. Sprungit runt ett helt land. Samlat in en massa pengar till Plan och betalat mina givare med en Tjejmil och 719 utfallssteg. Utbildat mig till löpcoach och gjort ett spyfärdigt maxpulstest. Sprungit längs gatorna i New York. Kämpat mig igenom intervaller så snabba att mina ben knappt har hunnit med. Blivit grymt mycket starkare, inifrån och ut.

Ibland är det nyttigt att titta i backspegeln, krama om sin kropp och låta den få vara lite trött och sliten. Längtar till 2014 gör jag dock ändå, jag ser en massa roligt i kikaren och välkomnar det nya och friska träningsåret med ett leende. Men nu ska kroppen få vila.

edorfiner

4 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.